Aftonbladet – 3 december 1834, sida 1

finna sig tvenne uncertecknade med Insändareas namn, och hvilka vi derföre så fort sig göra låter skola införa. Den ena, som i dag meddelas, redan för ett par veckor sedan bitkommen, är af en Medicine Licentiat och Läkare i Jönköping, den andra af Hr Doktor Liborius i Karlshamn. Vi meddela här den förstnämda: Wer treulos sich des Dankes will entschlagen, Dem febhlt desLöägners freche Stimme nicht! Undertecknad, som i Jönköping under cen så extensivt som jntensivt våldsamma kolera-epidemien praktiserade, och lika vidsträckt som det från Karlshamn rekosmenderas (likväl blott åt verkliga koIerasjuka) använde Calomel, hvarom redan berättelse, undertecknad af alla här då praktiserande Läkare , ingått till Sundhets-Kollegiuin, och hvilken berättelse äfven nu här finnes tryckt, kan ej begripa den olika framgång och lycka vi haft, samt mäste ovilkorligt med bemsk känsla betänka de många bär förspilde menniskolif; mena man är alltid benägen att hålla sig ryggen fri, och får derföre bedja Hrr Karlshamns-Läkare hålla till godo den lilla godbiten af Schiller — Alias vår skyldighet är att med våra iakttagelser söka bidraga till vårt stora, enda mål: sanning, eller största möjliga sannolikhet; men för att motsvara detta, fordras nödvändigt att vara ärlig och sanningsälskande. — Sundhets-Kollegium eller Svenska Läkare Sällskapet i Stockholm, som ej låter den ringaste hittade perla förfaras , borde underrättas huru koleran och Läkarne i Karlshamn sig förhållit; men det var för ett annat ändamål den stora allmänheten , som intet svek misstänker , skulle, högtidligen stämd af några mystiska och lärda glosor, bringss att utrope: 1,200 kolerasjuka och blott 185 wödel! Hvilia mästare ! Jag vill ej ingå i någon receosion af de handlöst framkastade reflexionerna; ty de äro under all kiitik och, i konseqvens med den af Eirne rekommenderace praxis, utan Jförnuftig basis. Jag måste likvål fästa uppmärksamhiaten på detta erkännande, bvilket spar mig mödan af ett vederläggande , och enligt hvilket afven den oinvigde kan bedömma artikelns värde; ty hvarje konst har sin vetenskap, påstod till och med en Skomakare, och sedan Err Läkare i Karlshamn afsagt sig sjelfva och sin artikel all vetenskaplighet, allt teoretiskt stöd, eller, som är det szsmma, allt förnuft, kunna de som Kolera-Läkare ej en gång iå namn och värdighet af bandtverkare. Man påminnes om Doktorns dräng, som ur sin ärfda receptpåse trakterade sina klienter — H:rne hafva upptäckt Calomel såsom specificum i koleraa! Det kan vara sannt, relatift till H:rnes öfvertygelse — Och ordet specilicum är H:rne värdigt och är konseqvent begagnadt. Jag vill blott hänvisa H:rne om Calomelns bruk i kolera före oss och H:rne till Lydenhamn ,; Marsden, Kesenter, cch biand vår Svenska mera klassiska :medieinska Litteratur, till Professor Ronanders pharmakolozgie; men denna senare torde genom: sin stora vetenskaplighet vara utan användbarhet? — Detta om upptäckten. — Nu om Calomel såsom osvikligt specificum. Jag anser blott nödigt att yttra en förmodan, huru jag tror Herrarne i Carlshamn kommit till denna visshet, samt huru i allmänhet de fleste för osvikliga uppgifne kurmethoderna. blifvit framtrläckta. 3edan Epidemien i sin början och tillvcxt trotsat alla läkarns bemödanden, tror, vid sjukdomens aftagande och efter dess kulminerande, någon Empiriker sig i ett eller annat medel hafva funnit ett kraftigt och hans önskningar motsvarande medel; han blir dristigare i dess användande och till följe af sin Diagnos föreskrifver det åt alla, som klaga öfver någon sjuktighet, som måste vara och heta kolera, samt är lycklig, allt likvälunder Epidemiens aftagande. — Den, som förstår hvad epidemi vill säga, vet oc kså huru härmed förhåller sig, och att den okunnige Charlatanen kan förledas, att till följe af dessa isgttagelser utbasuna osvikliga kurmetoder och specifika — man har från Kearlshamn åberopat sig på en erfarenhet vunnen af öfver 100 kolerasjuka, hvarföre icke så gera jemnt 1200 ller 1200 minus 185 ? eller huru hänger här ihop? Mercur är dessutom ej så oskyldigt och oskadligt som hafresoppa, och borde derföre, enligt vår åsigt, ej gifvas annat än i farans stund och åt verkliga cholerapatienter; och oaktadt den stora förvirringen trodde vi 055 böra bruka vårt lilla förnuft och urskillning. — Stulle vi hafva upptagit alla, som begärde råd och föreskrifter mot krämpor, alla, som med andra gastriska lidanden än kolera af oss behandlades, skulle en kopia af husförhörsboken varit den säkraste sjukförteckning, och då skulle vi också kunnat med fal riseen fröjdat oss öfver, att icke hafva varit som andra menVR