Aftonbladet – 2 december 1834, sida 3

det lades under pressen. KALEIDOSKOR REVY AF STATSTIDNINGEN. Likasom fordom framför de gamla hofoch staisvagnarna såg man äfven näst före den publicistiska statskarossen tvenne löpare, hvaraf den ena likväl förekom oss mäkta korpulent och den andra nog skiontorv att bestrida så svettdrifvande befattning. Det var Svenska Minerva för i Lördags och Jurnalen för i går, hvilka benäget hade åtagit sig att så fort deras andtrutenhet vid årets slut tillåter, löpa åstad för att på förhand tillsäga de öfriga publicistiska tvåspända eller enbetsåkdonen, att hålla ur vägen för statsspannet. Ssenska Minerva, hvilken, som väl är kändt, framförallt plågas af arfsynden, som hos henne består i att moralisera, hade dock så när skämt bort hela ståten, för att få tillfredsställa den gamla lustan. Såsom ett slags Åldtfru för det hela, d. v. s. en gammal trotjenarinna som icke har något att göra, men likväl ett slags öfverinseende, som består i rättigheten att jollra och lägga sin näsa i blöt så mycket hon behagar, blott hon vet att bete sig vördnadsfullt när någon af sjelfva Herrskapet kommer, har hållit en allvarsam sparlakansläxa för den yngre betjeningen på statsvagnen, i figurlig mening taladt, det vill med andra ord säga, för de mindre skickliga eller ovana personer, åt hvilka hon befarar, att den nya tidningens redaktion, hvars syftemål egentligen endast angifves såsom ena ofhiciel tidning, bättre redigerad än Postoch Inrikestidningen, torde blifva öfverlemnad. I synnerhet varnar hon för sådana misshugz u!l utrikes redaktionen, som begås af samtlige Stockholms tidningarna, som befatta sig med utländska nyheter, och dem hon finner under all kritik; till hvilket omdöme man i slutet af samma stycke får veta rätta orsaken, som är, att under Polska insurrektionoskriget slogo Svenska tidningarna ibjäl flera Ryssar, än som utgjorde alla Rysslands armdåer.? Hinc ille lacrime. Det ser verkligen be:änkligt ut, då Minerva, oaktadt det briljanta humör hvari hon bragtes i anledning af Wellingtons återinträde i Engelska kabinettet, äsdock så kunnat briogas ur denna författning af sitt bekymmer att de nya gåskarlarna ej skola rätt vakta sitt Kapitolium, att hon utropar: Skall derföre deona del af Redaktionsbestyret svara mot prospektförfattarens syfte, så är framför allt angeläget att i detta afseende få en skicklig redaktör! Journalen har i en artikel benämd: Tidningarna och den nya Statstidningen, reciterat åtskilliga verser på flera tungomål, hvilka proklameras såsom orakelspåk ur statstidningess mun genom journalens språkrör, men mera Synas vara ett slags atskedsbigt före jurnalredaktörens egen öfvergång till den nya statstidningen, för hvilken han skall blifva hufvudredaktör. Sålunda heter det t. ex. Un journal de nos jours vit de malignite En Jurnal i vår tid lefver på elakhet), hvilket kan lämpas på Jurnalens bekanta smideskrift mot Frih. Kanzow i frågan om sjuttiotvåan samt någre andre; Uti nästa vers synes redaktören redan ana de svårigheter, som komma. att möta vid den nya befattningen, då han talar om: Den grymmaste af all förlägenhet, Den, att ha ingenting att säga 3; men hvarefter han tröstar sig vid en tålamodspåse med inskrift på gammal Svenska: Man måst thet ej kan ändras, tåla Förutan att qvijda ell vråla. Ändteligen framträdde i går afton Hans Höghet Statstidningen sjelf, utstyrd i stora Serafimerdrägten. Det snöhvita linnet föreställdes genom snöhvitt papper af Klippans fabrik. Att det är en af Riiets Herrar, kunde man genast se deraf, att ornamenter och stjernor uppfylla framsidsn ända till medjan. På bröstet ser man det lilla riksvapnet, likasom på Stockholms Dagblad; men i stället för det sednares gåsvingar, omgifves vapnet här af Sersfimerkedjan, alltsammans i Konel. Svenskt träsnitt,