Aftonbladet – 29 november 1834, sida 3

RUMPA ICES TfTMSE I Wien uppfördes den 6 i denna månad Händels oratorium Belsazer. Femhundrade sångare och sångerskor, samt mer än 350 instrumenoter, till större delen spelade af virtuoser, återgåfvo den store mästarens snillrika tankar med en precision och fulländning, som måhända aldrig förr till lika grad blifvit uppbunna. Den berömde Weigl dirigerade det hela. Kejsarinnan och flere af den kejserl. familjens medlemmar voro Rrärvarande, men en förkylning, som höll Kejsaren i sina rum, hindrade hovom att vid detta tillfälle fägna Wienerboarne med sin åsyn. En EnGELsKk DomstoLs-ScEn. Vid Court of reqvests i London, en underordnad domstol, der endast tvister, som icke öfverstiga 2 Punds värde, förbacdlas, förekom icke längesedan en process , som erbjöd ett motstycke till ämnet för den bekanta pjesen: Qväkarn och Dansösen. Förhållandet härvid var följande. Herr Smith, en ansedd qväkare, blef stämd af en Professor i Danskonsten, den mest ryktbara af alla Londons Professorer i denna vetenskep, för obetaita danslektioner , som Professoren hede gifvit Qväkarns dotter. Monsieur Bourz— så hette Professorn — var en man, klädd efter nyaste och finaste smak, hvars stora polisonger skulle sntydt en krigshjelte, om icke de växelvis eldiga och smäktande ögonen, de små, med glacerade handskar betäckta, händerna, och hans i de tickaste stöflor inpressade lötter förrådt en man å bonnes fortunes. HAr Bourg hade, så vidt han kunde minnas, något mer än 2 pund att fordra, men nedsatte sin fordran till denna summa, för att ej göra Rätten inkompetent. Presidenten ber den hedervärde Qväkarn träda närmare , och frågar honom huru han hade kunnat låta stämma sig för en sådan småsak. Hr Smith, sved hatten på sig, svarar på vanligt qväkarvis: min vän, Du bör ej tvifla på min beredvillighet att betala en laglig skuld (härvid förevisade han sin börs). Se, här är guld; icke oförmågan att betala är det, som håller mig tillbaka, men jag är den här mannen ingenting skyldig. Min dotter Esther är närvarande; Du kan fråga henne, hon är ur stånd att siga en osavning; hon känner icke en gång käranden, och aldrig har hon låtit någon inviga sig i denna afgrundens konst, som man kallar dans. Kom Esther, och säg för allting icke vågot, som ej är sannt. Miss Esther, en charmant person af 17 eller 18 års ålder, men som, efter Qväkarinnornas sätt, hade gömt sitt vackra, blonda hår under en ful hufva, höll sig bakorn fadren, och vågade icke slå upp sina ögon på den gentila Dansmästaren. Min vån, sade hon rodnande, jag försäkrar Dig, jag har aldrig tagit några danslektioner, — Herr Bourg: Miss Esther, Ni vet väl, att Ni varit bos mig 3 a 4 gångev i veckan. — Miss Esther. Jag har sagt sanningen.— Herr Bourg. Ett vittne skall upplysa förhållandet. Härvid framkallades en af Esthers vänvner, Miss Wells; vid hennes framträdande, och ännu tser, då en smärt, skalkögd brynett visade sig, rodnade Esther starkt. — Miss FVells: Jag tog lektioner hos Hr Bourg jemte någia fruntimmer; Miss Esther följde mig ofta, och gick derefter ensam i dansskolan. Hennes far trodde att hon tillbragte hela aftonen hos en sjuk slägting. — Hr Smith , med alla tecken till en återhållen vrede, som på ett eget sätt stack af emot orörligheten i hans ansigtsdrag och det milda ljudet af hans röst, afbröt vittnet med de orden: Unga qvinna, Du säger der en osanning. Presidenten började nu fråga, och pressade af Miss Wells den bekännelsen, att Hr Bourg hade gifvit en bal första gången de båda