Aftonbladet – 28 november 1834, sida 3

M:ll Westerdahl satte lås och bom för källarluckan. Äfvenledes framlyste ett prof på allmänbetens lågande rättskänsla, uti ett verkiigt furore, då hon lossade det skott, som fäller Rudolf till marken. En sardeles oro förmärktes hos åskådarne, då detta höll, på att alldeles icke vilja brinna af för henne. Hr Robach pppträdde såsom lilla Matrosen i sin första sångroll. Han eger en icke obehaglig röst och deklamerar skickligt, Det ser ej bra ut att han kommer insimmande från sidan. De förrädiska blixtrarne tllintetgöra belt och hållet den illusion att han simmar i vattnet, hvartill också bidrager den stirkta skjortkragen och det spiktorra håret. Den nya Ouverture som, emellan pjeserne speltes lärer vara komponerad af en militär som var med i Furst Menzikoffs svit. Ett i sanning angenämt minne af detta besök, i jemförelse med det, som förvaras i Poliskammarens protokoiler. —n. Vi hafva ofta med verkligt välbehag erfarit det deltagande, som åskillige publicistiska medbröder både i bufvudsiaden och landsorten hysa för allt som närmare angår Aftonbladet och dess redaktion. Ett nytt prof härpå visade sig för nögon tid sedan uti en så kallad korrespondensartikel 1 Götehorgs Dagblad, hvari det från Stockbolm förmäles, att Häradsböfdingen A. Möller skall hafva skiljt sig från Redaktionen. Som denna förmenta nyhet sedermera varit aftryckt i flera landsortsblad, torde det vara på sitt ställe att nämna för Läsaren, det vår vän HAr Möller, som vid biadets första stiftelse dagligen del:og i dess redaktionv, likväl redan under loppet af år 1831 genom rättsökandes förtroende började blifva så upptagen af juridiska göromål, att han mot slutet af samma år mera sparsamt, under året 1832 blott tillfälligtvis, och efter den tiden endast ganska sällan haft tillfälle att lemna några bidrag till blanom icke nu nyligen inträffat med bladets redaktion. För öfrigt behöfver det icke tilläggas, att vi i allo instämma med Göteborgs Dagblad om värdet af det träffande skämt, som vår vän Hr Möller till en så sällsynt grad bar i sin förmåga, och att det utgör en af våra lifliga önskningar, att ännu någon gång, åtminstone undantagsvis, för våra Läsares räkning kunna frånvinva de allvarsamma juridiska värfven någon andel af hans uppmärssamhet. Vi föreställa oss att nyssnärsde egenskaper i synnerhet tillvunnit sig Göteborgs Dagblads beundran vid läsningen af en utaf Hr M. författad artikel uti årgången 19831 af detta blad, under titeln Hertz, Huber och Midas, hvari förekom en efter kännares utsago utmårkt naturlig beskrifning på Dagbladsredaktionens långa öron, hvilkas uträctande f.ån Göteborg ända in istora Börssalen härstädes, der Herrar Hertz och Huber gåfvo konsert, satte besagde Redaktion i tillfälle att grundligt vederlägga ett omaöme i Aftonbladet om deras sång, hvilken Stockkolmspubliken för sin del fann ungefär lika smaklig, som Göteborgspubliken vanligen finner Dagbladets låfsäånger. Dal aAancenR för ott Anna Alt fäcta oa Jan