Aftonbladet – 27 november 1834, sida 3

— Vi hafva i dag, få ett annat ställe i bladet, på begäran intagit en insänd uppsats angående förmånen af hypoteksföreningar, med särskilt af-eende på den nytta scm för deras utbildning och följaktligen till jordbrukarnes fromma skulle kunna dragas af det från Regeringen föreslagna lånet på två milioner. Läsaren lärer finna, att de allmänna reflexionerne i samma uppsats, angående nyttan af hypoteks-inrättningar, angå en sak för sig, hvars fördel vi aldrig bestridt, I afseende på den senare frågan som nu för tillfället ör vigtig, hänvisa vi till vår artikel i gårdsgsbladet. För öfrigt synes det verkligen att de personer hafva all möda ospard att vilja komplettera denna Riksdazs historia, som fortfarande drifva på antagandet hos Rikets Ständer af samma förslag, för hvilket Konstitutions-Utskottet ställt hela Regering:personalen under Riksrätt !! Vi återkomma med anledning häraf till några ytterligare reflexioner öfver den i går omnämda artikela i Stockholms Dagblad, nemligen den juridiska sidan af denna fråga, hvilken visar, att måhända Konstitutions-Utskottets tillgörande med att ställa Regeringeu under Rissrätt, icke varit så alldeles utan grund i Lagen, som en och annan måhända föreställt sig. Reg. Formens 66 . ställer Riksgälds-Kontoret under Rikets Ständers styrelse, inseceade och förvaltning; och ålägger Rikets Ständer, att genom Bevillning betala den Gald, som Kontoret ombesörjer och för hvilken Rikets Ständer åtagit sig att ansvara. Stats-Rådets Ansvarighets-Lag bjuder: att Statsråds-Ledamot, som tillstyrker Konungen, att vidtaga sådana steg, hvilket uppenbarligen är stridande mot 66 S. rörande Rikets Ständers befattning med Riksgalds-verket, eller som underlåter att emot ett sådant lagstridigt steg göra föreställning, eller det vållar och befrämjar genom uppsåtligt och bevisligt fördöljande af någon uppkysning, miste Embetet och varde ej vidare nyttjad i Rikets tjenst. (Se s. 3.) Om nu till exempel Rikets Ständer skulle anse, att ett uppdrag åt Biksgälds-Kontoret att ombesörja ett Utländskt Lån, för att utlåna medlen till jordbrukare, skulle kunna medföra den följd, att Kontoret kom i betydliga förluster, och sålunda en ökad bevillning kunna ådragas landet; om Rikets Ständer i anledning deraf med glädje omfattade det lyckliga tillfället, att inställa en å!gärd, som icke ännu kunnat sältas i verket och som, till sin natur vilkorligt, icke en gång föranledt till någon sådan kungörelse eller avertissement, att någon enda Svensk Medcorgare haft rätt, att genom detta påtänkta lån göra anspråk på någon fördel för sig; om derföre Rikets Ständer föreskrefvo Fullmäktige i Deras Riksgälds-Kontor, i egenskap af kontorets förvaltare, att icke befatta sig med en sådan åtgärd; eller, hvad mera är, om de blott i sia nya Irstruktion for verket, icke föreskrefvo ett sådant låns upptagande: hvilka medel skulle väl då en Regering kunna använda till att tvinga Riksgälds-Kontoret, att upptaga lånet? Alltför tydligt är det enda svaret: att blott olagliga medel återstodo Regeringen, Men — skulle någon väl hysa den tankan, att sådana borde användas eller kunde lyckas? Och månne ej den finkänslighet för de brutna formerna, som ett eljest så medgörligt Konstitutions-Utskott nyligen visat, är tillräckligt öfsertygande, att till och med en temligen aflägsen vink om i allmänna öfvertygelsen grundade Kongl. prerogativer, kan vara nog, att förhärda — äjven de blödsinnade?