StIS SLyBHelste (Insändt). OM LÄMPLIGHETEN AF FORTFARANDE FÖRBUD MOT INFÖRSEL AF UTLÄNDSK FLANELL. Det är en allmänt känd sak, att de rätte förfåktarne af ett strängt prohibitiv-system i Sserge, d. v. s. pluraliteten af våra fabrikanter och några Tidnings-redaktörer, städse påyrkat och ännu yrka förbud mot införsel af alla sådäna fabrikater, som irom Landet kunna åstadkommas; och iika kändt är det äfven, att intill 1923 års Riksdag eller till dess 1824 års Tulltaxa utkom, fabrikanterne njutit skydd genom förbud, icke allenvast för alla de produkter, som af dem tillverkades, utan äfven för sådane slags artiklar som, fastän de icke hir kunde åstadkommas, genom tillåten införsel möjligen kunde minska afsättningen å inhemske fabrikater i samma väg. Berörde Tulltaxa frigaf likväl artiklar af senare slaget mot 28 å 30 procents införsels tull; men till och med i 1830 års ännu gälande Tulltaxa äro de förra till införsel förbjudna. Om nu kamparne för de absoluta förbuden ville vara det ringaste rättvise mot den stora förbrukande allmänheten, så kunde de väl icke begära förbud för andra slags fabrikationer , än sådane, som i qvalitet och pris åtminstone täfla med de utländska, samt 1 qvantitet motsvara nationens eller konsumenternes bebof; ty nödgas de senare förbruka en sämre och dyrare inhemsk vara, så kan det omöjligen bestridas, att ju fabrikanten förnärmar konsumentens int:esse och pålägger honom en obillig och tryckande skatt; och tillverkar icke fabrikanten så mycket konsumenten ville ha och behöfver, måste det förhållandet ovilkorligen uppkomma, att. synnerligast i fråga om förnödenhetsarti.lar, konsumenten nödgas förskaffa sig sitt behof från utlänningen , d. v. s. lurendreja , eller ock för fabriksintresset afsäga sig bruket af en nödvändighetsvara. Men att prohibitiv-systemets försvarare ännu i denna stund icke vilja villfara en så billig begäran från allmänhetens sida, det visar nogsamt Bevillnings-Utskottets Betänkande, angående stora Sjötulis-Bevillningen 3 och för att icke biifva för vidlyftig, vill Ins. denna gång blott uppehålla sig vid artikeln Flanell. Härom yttrar sig Utskottet, pag. 43: Ylle: Flanell, enligt 1830 års Tulltaxa förbjudet till införsel, men ef Tull-komiten föreslaget att få införas mot en tull af 10 sk. alnen, har Utskottet, enar inhemske fabriker för tillverkning af denna vara numera synas äga rätt att fordra det kraftigaste skydd, ansett böra vid förbud bibehållas. Halfylle: Flanell. Af nyss anförde skäl har förbud för denna vara jemväl blifvit af Utskottet tföreslaget. För den händelse åter, att förbud för berörde artikel skulle komma ait upphöra, har Uziskottet, i sjelfva Tulltaxan, derå projekterat ett tullvärde af 40 sk, per aln (eller 10 procent högre än 1839 års Tulltaxa, som bestämmer 30 sk. tullvärde ) samt en tull af 10 sk., eller 25 procent af värdet, Efter hvad Ins. hört berättas, stall Utskottet, i svar på återremissen af detta Betänkande N:o 209, tillstyrkt borttagande af ordet förbud i Tulltaxan, samt att således jemväl Flanell borde få imföres mot nyssnämde tull af 10 sk. alven. Ins. vill nu tillse, huruvida de!ta senare förslag verkligen har skäl för sig, eller icke. I sådant afseende anser ban sig då, för sin del, böra förklara att, hvad qvaliteten beträffar, den Flanell, som af någrainbemska fabrikanter tillverkats under loppet af cebegge sista åren , varit ojemförligt bättre än den förut producerade, men att äfven denna bättre va