Aftonbladet – 22 november 1834, sida 3

RALEIDOSKOR QWINFOLKS MARKNADEN I UNGERN. Förr i verlden gjorde de Ryska kolonisterne i den del af Ungern, som kallas Zemplin, tre pilgrimsfärder hvarje år, till klostret Rrazoibrod. Männerne intogo ena si dan och alla flickor eller enkor den andra. De förre hade håret utslaget och krönt med löfkiansar, de senare buro ett band omkring hufvudet. Hvarje Ryss, som då ville gifta sig, kunde välja hvem han behagade; utan att fråga henne, tog han hennes hand och förde henne fram till en ibland munkarve, som gevast måste sammanviga dem. Detta !andets arma qvinnor, voro länge underkastade denna tvångs-sed, utan att söka göra något motstånd. Då mer än en älskare anmälte sig, uppstod gmellan dem en strid, som åskådades af den sköna; och. hon nödgades följa segraren i lust och nöd; men om denne sedan ledsnade vid henne, kunde han vid nästa pilgiimsfärd föra henne äter till Rraznibiod, och öppnade ett nytt tillfälle för henne, att få sig en man. Denna barbariska sed upphafdes ej förr än år 1720, genom ett strängt Edikt; men bistorieskrifvaren har glömt berätta, hvad verkan det hade på de Ryska giftermålen. Våra vackra Läsarinnor offra saåkert en suck af deltagande åt de siackars Ungerska flickornas öde på 1600-talet; och likväl — månne de Svenska flickornas mången gång nu för tiden är mera afundsvärdt? Huru mycket beror icke qvinnans blifvande öde i afseende på ett giftermål, af slumpen, af nödvändigheten eller af beräkningar, i hvilka hon icke får taga den minsta del; och huru mången, som af sådana anledningar säger sitt ja vid kullerstolarna, har icke tänkt inom sig, att hon icke en gång I täflan mellan tvenne friare fick tillfalla den starkaste? RENT EE nn on nrr en