Aftonbladet – 22 november 1834, sida 2

) Vi anse oss böra offentliggöra dessa i ordets egentliga bemärkelse låga insinuationer. De lyda som foljer: Man kan ej aenat än förvånas öfver den hedervärde Bonden, som dagligen visar sig vara lika hemma-tadd uti illa Rikets regeringsärenden, och som, alltifrån Riksmötets första dag, tydligen gifvit tillkänna, att han ensam förstår mer och bätt:e, än alla Konungens embetsmän. Än få vi at hans snille djapsinniga förslag i lagstiftning, hvilka kunna täfla med en Solons, än åter andra i oilitärväsenlet, hvaröfver sjelfva Napoleon skulle hafva häpnat, och in slutligen Finansplaner, så klara, att Say, Bicardo och deras vederlikar skulle blygsamt hafva ställt sig bakom en sådan mans breda skuldror. Näst den osynliga flickan, som svarar på allting och vet alliing, hafva vi aldrig sett ett större under , och likasom hon, har han sina annonser, och sitt beröm, uti dagbladen , som utbreda dem för den förvånade allmänheten. Men också förljudes det, att, likasom den osynliga flickan har sitt biträde af en taskspelare, som talar med magen, så skall han hafva sin egen taskspelare. som talar för magen ; och på det sättet kan mycket af det oförklarliga förklaras. Något sådant maehineri är onekligen ganska lämpligt för en Riksdagsman, som har det uppdraget att tala för 27; och om vi å ena sidan böra vara tacksamma för allt det på en gäng mångsidiga ech ensidiga, som derigenom bringas i dagen, så böra vi å den andra icke låta deraf förhindra oss ifrån att undersöka halten af det medborgerliga arbetet. Allmänheten, som bäst sjelf kan dömma i hvad grad alla Konungens embetsmän visa sig förstå mera och battre nationens angelägenheter, än andre Individer möjligen göra det, lärer ej vara obekant med den allmänt kände och agt:de Representantens nitfulla bemödarden, att i dessa ämnen inhämta de bästa och påilitligaste råd och upplysningar han förmår. Säkert tackar hvarje ärlig Svensk Bonden And. Danielsson , för detta sitt anspråkslösa bemödande. Om en representant, hvilken, såsom Anders Danielsson såväl vid de muntliga diskussionerne i sitt Stånd, som genom den konseqvens i tänkesätt alltsedan 180y, som förvärfvat honom det förtroende han åtojuter, och hvarigenom han så väsentligen skiljes från Hr Askelöf och många andra, visat att han har ganska sunda begrepp i de flesta riksdagsämnen, om en såden representant äfven någon gång skulle tillita andras biträde att skriftligen utveckla hans tankar vid de tlifällen då han ej tilltror sig att med nog klarhet sjelf kunna utföra dem, så synes detta ingalunda mera klandervärdt af honom, än af en elJer annan bland våra Högste Embetsmän, som med mycken förmån begagnat samma utväg och uppläst til Ridd. och Adelrs protokoll väl uppsatta memorialer, till hvilka fösfattarne icke varit okände; och i alla fall synes det vara vida bättre, att begagna andras biträde till uppsättande af sina egna tankar, är att, såsom Mivervas redaktion, först i vissa kotterier inhemta hvilka tankar som skola framställas, vid äfventyr, att om man någongång på egen band vågat sig ut längre än öfverenskommelsen; derföre varda vederbörligen snusad vid första tilliälse. Hvad för öfrigt Minervas uttryck om magen beträifa, till