Aftonbladet – 21 november 1834, sida 3

KALEIDOSEKORP. . (Insändt.) Den 8 Augusti ). Tro ej lifvet, o en yngling nyss Såg jag blekna vid de:s afskedskyss, Lagren som lan bröt i morgonstunden Blef till dödskrans kring hans lockar buvdea Tro ej det! Det är på en imivut slut! elut! BötTIcCER. Aedan huanen nära konstens höjd, Stod en jordens son med tårfritt öga, Hjertat fullt af lefnadslust och fröjd; Klappade blott för det sköna, höga. Då han sam Seide, som Mcrtimer Trädde fram på snillets skådebana , O! man trodde att en högre sfer Endast sådan likhet kunde dans. Då hen trädde uppå scenen fram, Uti diktens riken hän man fördes. Ädelt, glad, högtidligt allvarsam Han åskådarns byllning vinaa bördes. Och med rätt, ty han förtjezte den Äfver för sitt sveklöst goda sinne; Han var dygdens, såsom sniltets vän, Bar hvart ädelt drag 1 tacksamt minne. Han blef älskad, ty uti hans själ Herrliga och sköna känslor höjdes, Som vid tidningen om andras väl Aijltid i hans klara öga röjdes. Öm och tacksam son och trofast vän Toghan redligt del i likars smärta. Öppea som en dag och ljus som den Var han medlare der andra svärta. Dock hvarför med dessa dunkla drag Måla bilden af en flyttad stjerna, Som i minnets alldrig skymda dag Hålles qvar i månget bröst så gerna Hvem af dem som kändt den ädle — hvem, Då han fann dess namn ibland de dödas, Såg ej tårögd upp till fridens hem Der till evigt lif vi återfödas! Ren låg stoftet i sin slutna graf Innan man om död och sjukdom visste. O! så slits de skönsta länkar;af Vänskapskedjan !. . men hvem blir den siste? Sedan Edens port af Gud blef stängd För oss arma, skola vi beröfvas Allt, som kan förkorta lifvets längd, Atlt af hvilket qvulens missljud döfvas! Tro ej lifvet! diden kommer snart Slit:r skonlöst sönder blomsterbanden; Ingen hindrar härjaros vilda fart, När och fjerran är den dunkla anden! För oss lefvarde han syns väl hård Då han ryeker bort från oss de kära, Men han för till himlens rosengård Jordens blommar blott, att frukter bära! saren förnyar i detta stycke b-kantskaren med en 7 ebemedlad flickas lyra, avars poetiska anlag, utvecke utan erhållen bildaivg af andra, i början af detta väckte mycket uppseende.