Aftonbladet – 20 november 1834, sida 3

ur NM (Insändt.) Försök att. lemna en kort förklaring, öfver der. epidemiska kolerans natur ech väsende. Hufvudfaktoreroe för alla organiska funktioner äro nervoch ådersystemerne. Båda böra betraktas såsom distribue tioner af kärl, af hvilka det förras (nerverne) kringföra ett oväghart ämne, hvilket, upptaget i det senares kärl (ådrorna), bestämmer blodmassans frändskaper för ingåendet af alla de organiska föreningar, hvilkas resultat i sin helhet kallas nutritiva. Kolera är ett miasma, hvilket åstadkommer en jäsningsprocess i atmesferen , hvilkens normala blandning deraf förändras. Den skadliga luften införd i arterernes blodmassa, gör den senare mer eller mindre oledare och otillgänglig för nervernas imponderabile. Cirkulationskraften minskas i brist af nervinflytelse, venositet och ahnorm verksamhet ivom kärlen, blir följden höraf. De organiska funktionerna afstarna till följe af samma nedstämning i blodkärlssystemect, Tarmkanalen måste antacra de. exkretioner, dem huden och njurarne vägra att bortskaffa; deraf kräkningarne, deraf den vattenaktiga diarrheen. Men då hjernan, oaktadt blodkärlens oförmåga att mottaga något nersfluidum, likafallt liksom ett hjerta för rervsystemet, oupphörligen i detta system tömmer resultatet af sia verksamhet, oeh detta ej i blodkärlen får inträde, så måste likasom kastningar, kongestioner af nervfluidum åt olika delar äga rum. På den irritabla sidan ligger muskelsystemet närmast kärlens. Det blir då det förstnämda systemet, som får uppbära hvad kärlen vägra att emottaga; deraf krampen och pligorna i lemmarna på samma gäng som det förstämda kärlsystemet sprider kyla bring organismen. Den sjukdomen åtföljande hjernfebern torde möjligen härröra från det utvecklade nervämnets utebiifna absorbering. I samma mån som blodkärlssystemet isolerat sig och undandragit sig nervsystemets inflytelse, afstannar dess vitalitet. ÖOrganismens atomer, icke mera turgescerande af lifvets värma och genomträngde af lifvande vätskor, närmas hvarandra. Porositet och turgor minska, och kollapsus stadium inträder. Nervsystemet åter, icke mera äggadt af blodströmmens impuls och nutrition tynar och afstanpar; dess strålande och lifgifvande imponderabile har fruktlöst uttömt sig. Sålunda bildar sig det paralytiska eiler lamhetstillståndet. Döden slutar detta fenomen af isolerade organfunktioner. I början af dessa systemernas försök att isolera sig, måste kamfert verka såsom ångan på maschinen. Den skjuter på och höjer den tynande verksamheten I kärlsystemet remplacerar den den utestängda nervinflytelsen, och i nervsystemet äfvenså vis å vis blodströmmen. Den höjer vitaliteten och bidrager således att dessa båda faktorer åter gå hvarandras verksamhet till mötes. Cirkulationen påskyndas, huden och njurarne bestrida ånyo sina göromil, och tarmkanalen retas cj af exkretiomer, som ej tillhöra den att fortskaffa ur kroppen. Det är således troligt att Dr Sondens råd göra honom förtjent af all den tacksamhet, som en trogen rådgifvare tillkommer. 1 senare stadier måste sjukdomens behandling blifva rent af symptematisk och palliativ. teve