Aftonbladet – 19 november 1834, sida 1

VA VA NV PD RS JD DNE plats i samhället, och fordna tjenster åt landets sak. (Bifallsrop.) Han har funnit för godt — ty hänsyftningen kan icke missförstås — att utmana mig att möta sig i Öfverhustt. (Skrat.) Jag begriper ganska väl meningen af detta sp ord. Han känner sia oändtiga öfverlägsenhet öfver mig i ett hänseende, och jag känner den äfven. (Bifsll och rop af N:-j!) Han är en öfvad talare och mägtig i de parlamentariska de batterne. Jag är intetdera. Jog talar sällan i Parlameotet, och alltid ogerna infär en församling, der jag icke möter någon sympathi från en ogin majonitet.( Bifallsrop.) Missförstån mig icke mina Hrr, då jag talar om denna majori:et. Jag vill hvarken förlöjliga dem ena gången, ell: r smickra dem den andra. (Lifligt bifall.) DD: förja sitt samvete då de tänka olika med mig; jag vet det. De hafva blifvit uppfostrade till den tran, att allt hvad vi for dra är farlgt för landets institutioner. Jag vet det och jag b-klagar det; men jag vill icke derföre heskylia dem för dåliga motiver. (Höll Han känner gavxska väl sin fördel öf-er mig och han vet också, att i bvarje anfall har kan göra på mig i Öfve huset, blir han varmt och kraftigt usderstödd af dessa ledamöter. (Bifallsrop) Mea oaktad: all, dessa månrgfaldiga och öfverväzande fö delar fruktar jag honem icke; (omälliga bifallsrep): och jaz vill möta honom der, om o yckhetvis det blir vödvändigt att upprepa hvad han behagat kalla mina kritiker. (Bitalissop) Och dock, utsn att blifva misstänkt för art frukta, kan jag väl hoppastvatt dessa: kritiker kunna göras öfverflödiga? Många af hans embe:sbröder voro nära förbuadna med mig i de al!männa värtf en och många af dem äro mina enskil:a ech förtrogna vänner. Lord Melbourne, premierministern, tror jag vara en ärlig statsman, med raka syften, och ur stind att spela intricer och bedrägeri; (dr sardeles tonvigt, Lord Duham lade på dessa senare ord, framkallade e:twmtbrott af känsla, som ej låter beskrifva sig) och alltför klok cch upplyst, att icke se den rigtving händelserna taza, och huru oundgängeligen nödvändigt det är att uppfslla den allmänna begäran efter reform och förbättringar Jag tror derfö-e att hans visbet. ståndaktighet och klokhet komma att göra alla kritiker öfverfl diga, och lemna oss endast den behagliga förrättningen att berömma och förklara oss nöjda med hans åtgärder. (Bifsllsrop.) Och låtom oss nu undersöka sjelfva beskyllningen. Otålighet! Beskyllmrgen är orimlig. j:g ville nästan säga vidundertig. Hvarest och när har deuna otålighet visat sig? Säkerligen icke i uncerhuset, der regeriogen rönt ett mera fortsatt och mera oafbiutet understöd, än någon annan styrelse, som föregått den. Sakerligeu icke i det allmänna — ty hvad vi också känt, så hafva vi deck tills nu, under de få senaste veckorna, ingenting sagt (bifall,) och om vi slutligen yttrat oss och icke längre döljt våra föreställningar, så var det emedan vi befarade, att vår tystnad kunde missförstås och illa uttydas. (Bifallsrop.) En annan beskyllning, som blifvit oss gjord, är att vi önskade omogna och förhastade åtgärder. En sådan önskan finnes blott i talsrens inbillning. (Bifallsrop.) Hvarföre skulle vi önska omogna och förhastade åtgärder? Främst af allt fordra vi att någontirg göres — dernäst fordra vi att hvad som göres måtte varå moget öfverlagdt, och icke underkastas stympning och kompromiss, hvars förderfliga följder jag vid en annan allmän sammankomst utvecklat. (Bifallsrop) Och må det tiliåtas mig att här anmärks, att då jag nämde kompromiss menade jag kompromiss med en fiende, icke den öppna och ärl.ga eftergift, som understundom kan och måste äga rum mot en vän (B:fali). Det ficnes ingsn sann reformvän, som 1i1cke kan i mindre vigtiga punkter uppolffra sin åsigt för deras, som ledas af samma grundsatser, som han sjel; men hvad jag klandrar är detta system af tympning och eftergift, för att virna en fiende, Som icke kan vinnes. (Bifallsrop). Jag her redan antydt de svårigheter, bvari styrelsen befunnt sig, och der den rönt ett ox ubbligt bistånd af Underhuset. Det finnes dock en svårighet. hvarpå jeg enou icke sett uppmärksamheten fästad, cch som r af en så egen art, aut mig måste tillåtas upeka ds för eder. Vi hafva en liberal styrelse, som bekänner liberala principer, och understödj: saf en ofantis. liberal majoritet, utsedd afliberala valmän; och ikväl, med en så beskaffad och på sådant sätt urlerstödd styrelse, hafva vi ministrar, omgifna i hvarie departement af underhafvande med Tory tänkesätt. Uträmningarne i armåen och kyrkan ske ännu af Toriomm tee a