Aftonbladet – 17 november 1834, sida 2

obe var heklacligt, att Sundbets-Namvdaens JSVAKCPI på obestridliga fakta grundade uppeifter skulle vira sä osmakliga för en Anonym Läkare i Karlshamn, då de afalla som med oväld och saus forska efter sanning gillades, och jag fruktar att den: a AEsculspii son alldeles förlorar smaken, i händelse jag anförer något vidare detta ämne, och denna torde då blifva lika svår att återställa, som att bota koleran. Det är dock icke för att omvända en sådan syndare som jag nu skrifver, utan endast och allenast för sanningens skuli, och om den hedervärde nouconta2tonistens så in som utländske konsorter härvid förlorade bade smak och syn och omdömesförmåga, bvartill synbara aniedvingar hos dem länge företedt sig, så mäste jag dock ytterligare säga några ord. Så länge koleran var aflägsnad från fädernesland ts sränsor, var det förjälligt, om en och annan väderhane i Medicinen rättede sig efter Viuden, och skrefstnodom met, stundom med i saken, utan att derutinnp:n äga någon kännedom; men uu, sedan denna farsot ölverl rit en stor del af Riket, och något hvar tar fått tillfäde alt se den på nvärmare håli, och man varscblifvit, buru exalterade Likare, af hvad orsak vill jag cj rämna, sökt förvilla allmänna omdöme!, och länge nog ostraffaudt I kt med memneskolif, är tid att sätta en gräns för detta ofog Frågan är vu icke mer huruvida sjukdomen är kocra eller icese; i detta alsceade hafva sanningens fiender redan lidit tt nelriag, efter hvilket de svårlige lira kunna resa sig, uten frågan är nu codast: Är koleran kontagiös eller icke? F:r att besvara denva fräga är nödist att noga cö a sig reda, hvad mean förstår med contagiwn, eler huru det isar sig i atla för smitta erkända sjukdomar. Med coutaginm i k teran förstår jag detssmma, som contarium I Norvoch Rött: brar, Rödsot, Koppor och Pest. WVidröriugen snuttar icke ovillkorligen, och icke angripas ala som med sjokdomsämnet komma 1 beröring, utan endast de, som dirföre hatva receptiviuet. Behölver man väl härom tvi ta med ev Iskare? Är icke sådaut långt för ditta både erkändt och faktiskt bevist? Har man iche sett 2:ne barn ligga i sas. asäcg, det ena har smittkoppor, det andra icke, men en tredj: persou besöker sjukruwmet, går devifrån till et: annat, fån det förra afiägset ställe, och utan att sj lf va a sjuk förer smittan med sig dit. Har man icke exempel på scm, ssm lå tit ympa pesten på sig, utan att få den. Och ingen lärer neka, att ja dossa sjukdomar äro smittosamma; de synes vara både koataglösa ch wias satiska efter denna åsigt, och inträlla. det seduare isyonerbet, då sjukdomen öfvergatt till Farsot. Samma förhåll.nde hr äfven synnerligen visat sig med koleran. Iadien chHer landet emellan Gavges och Euphrat är dess födeiscort, der hon länge varit känd. Genom handelsrelationer har hon bäfvit spri!ld till fl: a orter. Krigen mellan Perser, Turar och Byssor hafva vidare utbredt den. Ryska Armeen hade den aren 1830 och 31 med sig till Polen, och destran spriddes hon genom handelsoch andra kommunikationer snart öfver hela Europa. Den som pästår atv hon uppkommer utan berö ing med smi:tade orter, utan uppvaxer sasom en svamp, deu man ka. hitta här cch där ute på marken, gör sig icke allenast löjlig, utan han har icke oväll gt öht sanunivgen. Mar frågas : Muru har hon kommit till Karlshamn? till Göteborg: til Hamburg ce? I städer der smyckand In är i flor, hvem kan utforska alla de vägar dem viunisgslystnaden begaguvar, eller motstå de frestel er, dem den erbjuder? För att undvikaa lt sådant besvär, kan mas ju hellre, för att icke kompromettera HALO, niecd vår upplyste Läkare, helt sunpelt säga att hon kommer ur luften, eler ur jorden, äfven em hon skulle finnas u!i angrän an: ce orter — UA Jönköping var förr an smittan hittördes från Göteborg, hvilket är bade faktiskt och juridiskt bevist, ova::ligt friskt. Häraf hördes bvarken frossor eller aunat ondt, och här syntes inga tecken hvarken i solen eller i månan, såsom en annan fautast påstätt, och likväl dö 600 meuniskor pi en månad och nära bälften af Stadens befolkning insjuknar, och detta oaktadt skulle jag låta inbilla mig, att sjukdomen icke är smittsam. När man såg huru sjukdomen , så snart den inkommit i ett hus, angrep den ena efter den andra, och enda räddningsmedlet var att skilja de sjuka från de friska, såg huru sjukdomen småningom spriddes f ån det ena qvarteret till det andra, allt som kommunikationen dem emellan var liflig; såg huru personer från landet, som under f rs ten besökte staden, förde sjukdumen med sig ut och smittade andra, då deremot de som afbhöllo sig ifrån deu smittade orten voro friska , är det väl då möjligt att tro vägot anpat, än hvad man sett och erfarit? logen annan blifver dock smittad än den, som har anlag att cmoitaga smittoämnet , ocu härutaf kommo alla de u derverken, som den okände Läkaren icke kan clier vill begripa. Men uppkomme sjukdomen ur luften eller ur jorden , utan att vara kontagiös, hvarför bar då ick : förr si så tant ioträffat? Borde icke då en hel trakt under samma läge och samma tempes ratur på en gång angripas ? star väl detta nägonsin inträffat? Ar sjukdomen icke smittosam , hvartill jena då karantäner ceiler några försigtighetsmått? Hvarföre utbröt den icke då i Sverge 1830, då den härjade alla länder rundtomkring oss: Hafva vi icke nöst Gud att tacka RKorungen för de kraftiga, goda och ändamålsenliga åtgärder Han då lät vidtaga till vårt beskydd? Äro alla sådana anstalter ändamålslösa, huru kommer det då till, alt G nna, Eksjö , Norrköping, nästan hela Kalivar Län och Skåne blifvit hefriade från farsoten , genom de försigtighetsmått d vidtagit not smittans framfart, och buru kunde Nyköpings invånare inspärra sjukdomen på Slotiet och detigenom hindra dess vidare framträvgande? Huru vill man bestrida , huru vågar man offertbhgcu vecka sa lydota fakta 7 De som su, med den anoryme Karlshamus-Läkaren , vilja förkiara sjukdomen från kosmiska, attosleriska och telluriska orsaker, de taga ju blot bimuct och lord tiil vitt ne öfver sina dumheter, de blifva ett non plus ulira utaf non sens. Ja, Hr Doktor, tiden är förbi alv tio på spöken ch troll, och I:ka litet iärer man sätta tro til iarcra exalterede Läkares mot förnuft och erlare: hot, fra bastade hypotbeser, och detta så mycket mer, som Hi Dokiorn, med al sin kalomel, och de stora porticirna devat, äfvensvm dess uttändske Mucrator, ävnu icke hunsat bestämdt