aa nan med cen nonom egna bRallnet Ir ollamstallpingen, pag. 2335 yltrar: Om det poltiska system, för hvilket Weters edt är det syo! a hufvudet, saknar höloteg och vardighet, äro dessa egenskaper demos nga unda franmande för hinsegen persosligshet. Hans sitgLL bet är hvoåon peuartiskt stel eller osimahl väsen. Öar fåler den som prelkas honom avkis er fora tyngden al af hans företraden, men reta. heller alt öf eiskrida griöoseo för des up; mirk: mhet, som statens högste utmärk Iser kratva. För bindlig mot alv, är han bal mot mm en; stötardae mn Ot inacn, laäklogir han es Hauriin stad a mot alla, ns samtel ro atluid iltressantog ty ban är .so 1 L a NN LI HN för Schh; öpomat, alt genom en förb nålsemcet, 3 N c han eo iOrseglax desecl sOM vÖre vakt mot ka ä eler, och bon har för imvekes qviesbet, att tala i ochif presevtear med en lewigher, eu folieohet som gör att ban I deta afecide adlad är på sin plsts, ten igenOm besvära bvarkea sig elter avdra. Elegarseno i hbsns hotel ech a! bans binke —oj . . all Dägovsti SINN AA 3 c en RR cr ee e As 2 4 -— Ta N NN c s di Borgo heder. Redan som Botsansier hade Gyctve af WeWersledi tegit lrdativel oto ol va fon år den hörs a sterens nöje. avd seras mötesort, deras tllhåsl, deras moosern For ijeosten al detta beskydd ät den alada verden var val ej utelutauvde hans; men da ssban med inmera skäl om något par kan söcas tt de tv voro ett, mirskar det tj vä det et deta beskydd, act des välgörande, nu tförsvurdna Fe, som spridde 8 ädjen i de förnvamss salar och husvaldse i avmodets kojor, med blomsteråransar fjettrade sn älskting vid sina leende Önskrlogars char) Det skulle upptaga ett lingt större ut: ymme än vi ämnat åt denna anmälan, nt steg för steg följa Författaren genom alla bisgiafivrua och de pikanta -pisoderna dervidz men vi kunna dock icke uvderlåts ait åonvu helt kort dröja vid ett par sf dem. Vid namnet Lagerbjelke, yttrav Förl. sig med misstroende föra pensela, att icke bländas af skimret eller förivra sta bilan! skuggorna af det brokiga fargspelet i taflan af bans blografi. Betydelsen bäraf fioner man ock i: ftamstallningen om Lagerbjelkes skiftsude öden, der man å ena sidan med samwma nöje följer besattels n om hans lysaude roll hos Napoleon och de s-aåmtande sysselsättningarna i Rosersbergs salocger, och å den andra får tillfalie att lifligt återkalla i minnet hans deltagande i riksdagsscenerna, såsom med den Delmanska reservationen på Riddarhuset, likasom tryckfrbetsförsiaget vid sista riksdazx och den osynliga orm, som urder de tjuserde blomstren slingrade sig i gräset, lurande på de hävfördes oförsigtigbet (pag. 2359). — (Måvne Förf. ej begått ett misstag, då Giefve Lagerbjelke säves varit Ledamot af Beredningen?) Förf:s yttrande angående Grefvv Lagerbjelkes åsigter öfver tryckpres.en, pug. 242, äro bögst träffande. Vi anföra det tillika med co numera föga kand anekdot från de menlösa dagarne: Loagerbjelkes karda skuggrädsla för pressens utsväfningar är så mycket mera anmarkoiogsvard, som ban för sin person borde hafva deraf minst att befara, enar pennan I bans bond är et: tvveggadt svärd, lika hvasst, om användt till anfall eller försvar. Men vanan vid det tvång, hvaruti pressen höls i Sverige under Gustaf Adolph, i Frankrike under Napoleon, till hvilka begge Regenter Lagrerbjelke lang e tider stått i nara förbålliande; hade småningom bragt honom stt mtd misstroende se bruset och missbruken med bäpnad. Dvergarne; olåt skailade I havs öron som viedgade jttars rytandr, och då en tHygskrift för dagen, som nästa dag ingen vidare jäste och tredje cagen ivgen mndes, om 16 e han sjelf, sjorde sig wtig eher elak på rägon af de i samhallet privilegierades bekostnad, lågade redan bens fantast af skirackbilder, som skakade hans kärvslas ömltålga fibrer. I Sve rige, der striden änou ej blivit allvarsamt börjad, ; Frankvise der den i det närmaste ar uttampad, darrar man för ivringar hos en publicist, under det England i årbundranden funnit sig val at, att låta meningarna offentligen uttalas på det sätt, som den skrifsande individen lincer jämpligest, väl vetande, att öfverdioltten rattar sig sjelt och alt osanringen allnd följes if vederläggn vger I sparer. Ing-n princip, Icse ens den Monarkiska, kan på längd upprätthållas genom repressiva st8g2 der. Den lyftade sabels kan visserligea till en tid hålla munnen sluten: fängelsets 1iglar och stupstocien giva: en och