iver 2101 K FIL IPIYL al YYTLUICI SLICULgA dad Cila SL såvida tillämplighet, som det förekommer mnågot besynnerligt, att HH. Exe., såsom minister 1 ett konstilutionelt samhälle, icke anade, all Norrmännen sjelfve äfven kunde vilja hafvakett ord med i laget, hvars rättvisa Konungen likväl sedan insåg då han antog deras konstitution. En annan fråga är, huru det kan förhålla sig ned den påstådda glömskan i afseende på Öresundska Tullen och brefposten genom Daumark, En fullständig, på offentliga bandlingar grundad öfversigt af underhandlingarna härom, skulle visserlisen böra till de intressantare historiska dmnen, och det utgör intet ringa bevis för de menlösa dagarnas tillvaro, Hall ingenting härom skulle belinnas alt läsa bo: 181) års KonstitutionsUtskott, som omöjlige n kan bafva undgält alt på dessa för Sverige så viga ämnen rikta sin uppmärksamhet. Att åtskillig: memoranda, utom dem vi förra gången anförde, detta kapitel, iikasom vid namnen Lagerbjelke, Nordin, Boije, och de flesta öfriga, förekomma angående våra riksdagar och ministörens förhållande derunder till Ständerna, behöfver väl knappi tilläggas, då det varit kring dessa epoker, som den olfentlic a verksamhetens drifbjul till så stor del hvälft sig: äfvensom anekdoter i mängd här meddelas. Berättelsen om Prins Aoskvas bekanta härvaro 1930 och den trefärgade fanans uthängande innehåller flere förut okända detaljer. Märklig är också uppsitten , angående Gen. Adlercreutzs föresats alt gå 1 Rysk tjenst, i fall den verkligen är grundad. Historien om en ar de ohyggliga, till innehållet Obekanta skrifterna är 183. som förekommer 1 en not pag. 222, förtjenar att meddelas. Det är möjligt alt den icke är alldeles exakt, men Utgifvaren af detta blad, som år 1823 var tjenstgörande i Ruddarhuskansliet, erinrar sig ganska väl, att den då allmänt berättades sådan den här belinnes: Vi kunna ej underiåta art fortalja ca tilldragelse vid tidpuvkten af den ryktbara en uvdet 1823 äre Riksdag, då de uhvgaliga, till inoc bålla oksvda, avenyma skrifterna unlvo anledn:i till så mycket prat. så många glsn: sar, så måna putsmoekerier., Blend dessa var följinde ej det antost löjbga. De tnrotslig befusra skyitterna bade blifvit bittede i Riddarbhascts fersture, bkopiullade för segl-de och på kovvolutet med förvand stil sdresserade Ol Röitderskopet och Adelo. RBiddarhussekreteraren Lage: heim, besvarsd F opasdishet, bade dröjt vågot art tron sig Oll vederbörsude aflemva corpus delieti, hrarlöre det våstols, att kan skall echållit en föreställning. Posisut dersökning om dessa skrifter ogdemellertid vom, afvevsom, derest vi ej irra oss, Ritdarhussekreterareo erhölt ett evskilt besök of tillförorsnave Öfverståthållaren Edelesvutz. Nogon tid dere ter, seot eo atton, då Plenum var slutaat, Laudtorarsialken hbemresi och sörrarne skulle stängas, stöter en a: Riddathusets vaktmastare i trappan ånsöo påctu bkopruliadt, förseg ladt konvolut, bvars påskrift, med förvand stil, var swalid tiil Ridderskapet och Adelv. Vaktmasjaren lemnar detta genast til en Rddirhuskanslist, hvilken skynd:r att tilstälia det åt Biddarhussekreteraren. Denve anmedar Kanuslisten, att i ögo blicke dermed beg fvå 58g bem till Landtmarskalken. Grfve De Geer skickar Kanslisten från sg till Hofkansl ren af Wet erstedt. Denne, het naturlig! bekymrad öt-er anleeningen till nattb söket, emotrager papper stulen ich befaller fram sin vagn. Så snert deo honvit blifva 1 ordning, reser Wetterstedt u Pp till slottet med det olycks bidande papperet, begär och får nadigt företräde kos H. M. Konungen, I bvars bösa ötvet varo foörseglingen biytss och rullen öppnas Seeders era berättades, att detta pepper Icke inaeböll ca enda skrifven bokstaf anera, — an utanskriften. så myCiel är åunlvstoce säkert, att deova inystiska pappersvulle j försnledde någon ny motiou af det !oyela riksdagsmavnan tet om Urvderdånvig adress med thy åtlöljande sor deputat:o..? Red. af detta blad har vid flere föregående tillfallen anmärkt, huru det ofta visar sig, att maången af de maktägande kan äga en förvänd riktning 1 sina begrepp om landets styrelse och hushållning, under det samma person 1 hvarje förhållande såsom enskild man och för sin karakter äger anspråk på den mest odelade högaktning. Det är också tydligt, att man kan vara den bäste familjefader, den varmaste vån, den ädlaste menniska, och likväl intagen af fördomar och orimliga åsigter om statssaker. Det är också derföre endast der beoareppen om ollenilichet ännu ärva A Gtet Ntveck.DD