Aftonbladet – 13 november 1834, sida 2

Sov AM HE Meg nn OO CC ÖP ee lig mästarehand, och så vidt vi kunne förstå, sådan, att den äfven kan bestå inför framtidens utsago. Vi kunna icke neka oss nöjet att härvid anföra ett utdrag från berättelsen om De la Gardies ungdom (se pag. 27): Den karakteristik, hvartill vi ämna pu försöka ett utkast, erbjuder hufvulsakligen ; samma koutsurer, samma dagrar och skuggor, hvilka gått i arf med De la Gardiska namnet, hvars fleste utmärktare individer äga mycken iikhet i skaplypne. Vi hålla nemligen före, att Grefve Jakob Pontusson De la Gardie, innevarande NHiksmötes Landtmarskalk, skulle, om han lefvat i Christinas, Carl X och Carl XI:s tid, kunnat fylla sin frävdes , Magnus Gabriels plats; att dennc, förflyttad till Gustaf IV Adolfs, Carl XII:s och Carls XIV Johans regeringar, skulle handlat i samma anda, som Riddarhusets tredje Grefve i våra dagar ; och att olikheterna dessa begge emellan mera ligga i förändrade tidsförhållanden, än i personernas egenheter. Det är i detta, som i andra fall häst, stt låta handlingarna tala; och det är genom dem, läsaren på det säkraste och mest intressanta sätt gör bekantskap med vu varande Landtmarskalken — en bekantskap, som, hvad det öppna, lediga, förbiudliga väsendet anger, ganska minga redan Janet för detta batt den lyckan ait personsligen göra I de talrika omgängeskretsar ur alla samhällsklasser, som kunna smickra sig af att hafva med honom stått I besöriog. Första gängen allmänheten hörde talas om Grefve De Ia Gardies persen, vana den ett lika stort som odeladt bifall, Sedan han vid 20 års ålder, såsom Kapten vid Lätta Diagönerna deltagit i kriget mot Ryssland 1755, och följande året inställt sig vid det Riksmöte, som 1 Sv-rges annaler är vordet så ryktbart, genom en Bouungs makibesär och den list han begagnade att tillfredsställa detsamma, samt genom Riddarbusets sjelfständiga och kraftfulla motstand, sa olikt de egenskaper, hvilka 45 år senare äro känuctickuet på Rikets första Stånd, erhöll De Ja Gardie Gustaf II:s befallning, att arrestera nagra bland 1789 ärs patrioter. I stället att genom blindheten och snabbheten af sina lydnad söka vinna en honungs bevågenhet , hvilken åt sin gunstuingar strödde med fulla händer allt hvad snillet har skönt, vällusten förför:stt och lyckan retande, vägr de De la Gardie att hörsamma Gustafs vilja, föredrog att återl mna sin egen värja och gick ur tjenst, ionan han ännu uppnått sitt andra och tjugo-de år. Sådan var ännu den tiden Svenska Adelns standsanda ; så tidigt och med så mycken ivnacboende styrka gat den sig tillkärna, äfven hos dess yngre personal, jemväl hos dem deraf, som företrädesvis voro och syutes böra vara kallade att intaga främsta platsen tt Kosangens näd och i hans omgifmng. Gustaf förstod mästerligt uppskatta och urskilja de personer, hvilkas omzängesgålvor och utseende skulle öka bofetrkelns behag. Han var angelägen att der fästa en man, då ännu blott en yngling, som tillika bar ett historiskt namn, hvilket, strålande i sin högsta glans under den lättsinn:ga, men lysande, men ryktbara Clhyustinas tidehvarf, ej horde helt och bäl!et saknas iz,Gustaf III:s. Den döende Konungen utnämde på sotsängen De la Gardie till Kapten-Löjtuant vid stin Drabantkorps, Det var i deuna egenskap han stod vid Gustaf Adolphs sida och i det största an ecude, under hela dennes regering. När De la Gardie vid högtidUlga tillfällen visade sig i den Ridderliga rustning som säväl passade åt hans ädla, högväxta gestalt, hvilade ofta Drottning Fredrikas förtjusande blickar på honom länge och med välbehag Likviltiv kunde han ej vara för uppmärksamhet af den skönaste Prinsessa, som någonsin flätat sina lockar kring det Svenska diadeocts juveler. Menu något annat förhållande ägde dem emellan icke rum. Honny soit qui mal y pense! Flera exempel an:öras huru H. Ex. Dila Gardie nitälssat för allmänt nyttiga inrättningar; såsom t. ex. huru ham och tvinne andre Skanske Gretvar på sin bekustnad wstickade Rosensteinv utomlands, att inbemta käonedom om Pestalozzis uppfostringsmetod m. m. samt huru detta nit icke stadrade usder hans vistelse sisom Minister i Spanien, bvilket, enl. Förf:s antydning, egentligen baft för ändamål alt på någon tid aflässna bans person fr.n Serge. Man påminhes härvid om Dela Gardies verksamhet för vaccinens införande i Sverige. Se här, hvad derorv yttras pag. 34: Det var hans iakttagande såsom Svensk Minister hos hofvet i Wien af hvad som föreföll, icke blott på den politiska horisonten, utan äfven i vetandets öfriga regioner, och haus b römliga nit att på sitt fädernesland inympa hvad deraf för detsamma kunde vara tjenligt, som Sverge har att tacka för vaccinens sälgerningar. Fördomar och farhågor måste besegras, vanor afbrytas , de praktiserandes fåfänga och egennytta lugnas, innan burskap beviljades åt den nya metoden. Exemplet, den ocmotståndiigaste af all vältalighet, gjorde äfven i detta fall slag i saken. De Ja Gardie lät vaccinera sitt eget barn, sin enda son, bonom som allt for tidigt, men af helt andra orsaker och vid manlig alder, blifvit undaniyckt sin faders och sin makas kärlek, sina bekan:as vänskap och de förhoppningar för det allmänna, som alstrades af hans ridderliga tänkesätt och ägde en grundval i fastheten af hans karakter Gustaf De ia Gardie var det första Svenska barn, på hvilket vacciaen blifvit använd. Dela Gardies biogirf ger Förf en naturlig anledning att mycket uppehålla sig vid fd. Kungliga familjens p.rsoner, bland hvilka den fö-2e, som bekant är, hade en utmärkt post, Beskrifningar hån utländske författare citeras bärvid på f. d. Konung:ns itrvandringar efter landsflykten från Sverge, och på medlemmarna af h. ns familj. De som ifösekomma om Prinsen at Wasa, och som innefatta de flesta detaljerna, äro pycket afvikande från bvad man hittills hört om denve i sjelfva den Metter