Aftonbladet – 12 november 1834, sida 2

TR hen ht AR RAREMA re ÅR Rn yr minstone tre fjerdedelar af sin tid, att studera den i går uti Bokhandeln utkomna fortsättningen af Skildringar ur det inre af dagens historia. En annan sak, som man icke ens behöfver slå hvad om, är, alt harudant omdämet än utfaller om Författarens opinioner och sätt att se sakerna, så har knapt under närvarande århundrade någon bok utkommit i Sverge, som varit egnad alt till den grad upptaga och fangsla uppmärksamheten som denna. Läsaren känner redan af de frånvarande, Författarens prydliga diktion, och har deruti sett prof på det honom egna sättet att under teckningen af en persons biografi, dermed sammanväfrva en mängd anekdoter. om skilda föremål, hvilka stundom icke hafva något omedelbart sammanhang med, men likväl kasta just den grad af ljas, som han åsyftar, på bufvudföremå!en i den historiska kamera optikan, och bvarmedelst han låter mången grupp framskymta genom en haifgenomskinlig slöja, som det vore betänkligt att Jåta framträda i fullkomlig dager. Denna förmåsa röjer sig i ännu högre grad uti de närvarande, kanske egeotligen derföre, att många af skildringarnas föremål genom sjeifva sin art äro imsera lockande. Denna del, som är jzmnat dubbelt så stor som De frånvarande , eller 550 sidor, och således i förhållande dertill säljes för vida bättre pris —innehåller mer eller mindre fullständ:ga biografier och karaktersteckningar öfver Deras Exellenser Grefvarne De Geer, De la Sardie, af Wuetterstedt och Lagerbjelke, Stats-Rådet Åkerhjelm, Presideoten af Nordin, Friherre Ludvig Boije, Professor Eberhard Munck af Roserschöld, Justitie-Rådet Lagerheim, Grefve O. A. Cronhjelm, Erke-Biskop v. Rosenstem, Biskoparne al Wingård, Hedreoa, Lunodblad. Thyselius, TegrEr, Fravzöo, Wallin, af Kullberg, Faxe, Profe sor Agardh, Stats-Ridet Poppius, Dom-Prosten Heurlin, KontraktsProsten Hallström, Psosten Ödmana, Komminister Dahlgren, JistitieBorgmästaren Uilberz, KommerceRåderne Wijk och Santesson, Grosshandlarden Eckermann, Bruks-Patronerne Petrd och Wern, Talman Longberg, Riksdegsmännen Jon Jonasson, Änders Danielsson, Rutberg och Nils Månsson. Ibland det rika förråd på historiska anteckningar, hvilka här blifvit uppgifna, träffar man många som röra våra vigtigaste statshändelser. Sålunda förekomma t. ex. åtskilliga underrättelser om f d. Kungl. familjen och scenerne vid dess aflägsnanhde; många detaljer angående det bekanta mötet i Åbo; enskildring af den ryktbara subskribentåtgärden år 1789, jemte en förut aldrig tryckt förteckning på subskribenternes namn; nya detaljer om thronföljarevalet 1810 och Skånska upploppet 1811, historien om den mycket omtalta musikprocessen i Upsala år 12809. s. Vv. Det är att förutse att en mängd röster skola röpa himmelshögt emot denna djerfhet, att skrifva tidens och handlande personers historia medan de ännu lefva; men just detta rop bevisar nyttan af samtida memoirers utgifvande: ett fält i litteraturen som hos oss hittils blifvit af ganska få beträdt. Vi vilja nemligen antaga den händelsen, att i arbe:et skulle finnas faktiska miss ag, och derpå grundade orättvisa omdömen, hvilket är nästan omöjligt att förekomma i ett arbete, af den vidd som detta. Är:det då icke bättre, att sådant framställes ull rättelse af de personer som det angår, medan desse eller deras vänner ännu lefva, än att anteckningarna lemnas till en eftertid, då större delen af dem måbända hade gjordt anspråk på absolut historisk visstet? Svaret kan icke blifva tvetydigt. Också finner man i a!l historia, att, det är från de spridda tilldragelserna bakom kulisserne, höfdatecknaren ofta tagit de mest karakteristiska diegen till skildringen af märkvärdiga persovers Itfnadslopp. Detta erfar man redan hos Plutarech och Thucydides I Grekland, likasom bos Froissart i Frankrike. Sjelfva des Grekiska komedien sådan den fianves hos mästaren Arvistofanes var oftast en framställniog på scer en af let ande personer, som vår tids förskräckte kallar klassisk för del den skedde för ett par tusen år sedan, men skulle kalla stor skandal om det skedde i vår tid, emedan de så benämna allt som kan oroa dem, hvilka gerna vilja sitta i vassen och skära pipor små utan att bli va observerade afotidiga blickar. Shia underdåniga rysnirgar? i parti. skola säkert ICke heller denna gången uteblifva öfver De Närvarande; den era läser och svär; den andra: svär och läser, I