Det bade blifvit sagdt, att det icke lönade mödan, att bevilja någonting för en fästniog, som ej kunde bli fardig på mindre än 50 eller 60 år. I anledning häraf upplyste talaren, att arbetet derpå börjats år 1820 och att han hoppades det fästongen vid tiden af nästa lagtima riksdag, skulle kunva vara sluten. Det vore j möjligt, att, med huru so:a anslag som hålst, kunna på en gång anlägga och utöra det hela af ea fästning, emedan mängden at arbetarena dervid skulle hindra hvarandra, brist på meaterialier uppkomma 0. s. v. utan men måste göra hvar sak för sig, således börja med hufvudfästningen, som ensamt utgjorde ett helt, nödfall imägtiy att försvara sis, sedan efter hand företaga utanverken ov. s. v. Man hade talt om de anslag, son beviliats för försvarsvertet, Men om man gilfvit vågot, så har man också fått något, och talaren erindrede i anledning härat om det reversförråd, som var samladt för en styrka af 15 000 mar, om det tillökta arviulleriförrådet, om arbetena vid Karisborg och Karskrona, samt Stockholms avenyer, 4 nya linieskepp, 2 fregatter, 2 korvetter, rit skåargårdsflartyg m. m. Man hace tadlat stvrelsen för brist på plan i den militära administrationen. Friberren vodde liksal, att de planer regeringen uppgjort voro fullt så 2o0oda som mo-:sidans pilsner, hvilka besåit i vägran af anslag för nödvärdiga bebofver. Foib. Spare förundrade sig jemväl deröfver, att StatsUtskottet under hela denna Riksdag ej hegagnat sin grunpdlagsenliga rätt alt begära upplysningar af de personer som voro behöriga alt lemna sadanva, utan tycktes hafva sökt dem hos personer, som voro mera Måna am att saminantrasslia begreppen, är alt reda dem. Or BJERTA L., önskade få veta, huruvida de upilysninsar, som Hr Frih. Sparre na lemnat, varit oköoda för Stats-Utskotter. I annat fall om U:skottet batt dessa upplysningar att tillgå och prölvat dem, men likväl ansett sig kurna wvidblifva alt tlltyrka blott 30,000 Br. trodde Br Bjerta att intet skäl funnes att frångå Utssottets åsigt. En ökad anledning härtill förmente Hr Hjeta ligga deruti, att i Stats-Utskottet icke saknas Ledamöter, som tllhö:a militär-förvaltningenv, och desse hade likval icke låtit några reservationer åtlölja betänkandet. I avledning af Frih. Sparres anmärkning och yttrade förundran deröfver, att Stats-Utskottet så sältan från Reg. begärt upplysniogar, hvilka det kunnat e-hålla, tillkännagaf Hr Hjerta det han vid ett tillfälle hört en af Stats-Utskottets Ledamöter förklara orsaken härtill vara den, att då motion någon gäng blifvit väckt i Stats Utskottet om upplysningars iafor diande, hade förslaget blifvit bestridt just af de miliära embetsmänunen och derefter genom votering afslaget, Friherre SILFVERSKÖLD, CARL, Ledamot af Stats-Utskottet, anförde, att de upplysningar Frih. Sparre nu lemnat, visserligen icke saknats i StatsUtskottet, men att dess pluralitet ansett tillgångarna icke räcka att fylla anslaget enligt Kongl. Maj:ts Proposition. ör sin del hade Friberrn både funnit och yrkat nödvändigheten deraf; men att han icke reserverat sig hade skett derföre att han i allmänhet gjorde det ogerna. Hr ROSENBLAD hade väl någon tid varit militär, men tillirodde sig liksäl icke nog insigter alt tala i milvära ämnen smed samma tillförstgt, som personer, hvilka aldrig varit det. Han yttrade sig emediertid för det af Regeringen begärda anslaget, uppmanade Ståndet, att icke låta skrämma sig af de hotelser, som framstalldes å motsatta sidan, och trodde, att om det än af de andra Stånden blifvit vägradt, skulle likväl Ridd. och Ad-ln som beviljade detsamma, kunna förssara sin röst inför framtiden. Hr HJERTA ansåg sig böra yttra ett par ord i anledning af den siste talarens uppmaning emot några Ledamöters hotelser, enär med dessa Ledamöter icke kunde menas andra än Talaren och en Ledamot till, som i dag ecnsame sträfvat emot mängden. Han bad derföre att få erinra, att han och de med honom liktänkta ingalunda framkastat några hotelser, men snarare kunde sådant sägas hafva skett från andra sidan genom de apostroferingar för omedborglighet och osvenskhet, som blifvit gjorda emot dem, som yrkade på sparsamhet, hvilket redan i och för sig sjelft medförde ett obehag, utan att dertill behöfde läggas dylika förebräclser. Eftr någon ytterligare ordvexling företags volerin2Z hvilken ntfell cs omctto oKmed antanAan dd RM