Aftonbladet – 4 november 1834, sida 2

de skattdragande då nödgades söka aftjena räntan och amortissemeatet. Man har ingeotiog att vänta i detta afseende af en Regering, som behöft mer än tjugu års tid, och icke en gäng, utan några få, kraftiga viljors rastlösa arbeten, ännu skulle hafva förmått, att äterstalia det olyckligt rubbade myntväsendet; och som under hela denna tid alldrig visat sig hafva uppfattat den enda form hvari Stats-Lån, då de måste göras, skola ordnas, för att icke blifva förstörande för eget land; nemligen att de ej grundas blott på utlävdska capitaler, samt således fordra årliga ränte-utsändningar, utan att de allena bilda en ögonblicklig omsätttning af de inhemska eapitalerna. Att at deona Administration: (ty i anda och tanka är den ju denssmma sedan mer än tjugu år tillbaka): lemsa den häfstång, som kan utträtta mycket godt, men tillika så mycket ondt, vore att gitva ett bifall till ett stvrelse-system, som endast fylit sina anslagspropositiocer med löneökningar åt ett öfverflödigt antal Embetsmän, med ökade behof för et försvarsvasende, som i fred nästan är lika tilltaget som i krig, och med nagre befästningsföretag samt alnänna byggnader, som visa ig bka dyra, som onyttiga. Det fjerde stora skillet, ac: att man af hela det utomordectliga Tre Millions anslaget vid sista Riksdagen, tcke i verkligheten sett nägra tillfredsställande resultater; sawi at da nu äter Tre MilHoner begrras, man Icse finner någon öppen framstäl:ning al de tillsängar om foves, ue arbeten som regan blifvit utförde, de kostnader som dessa es ford at, de totalke-tnader som för dessa företag at Regerivgen blifvit piräkaade, de dear deraf som ännu Aterstå att fullborda och dessas förhållande til de sedan utförda arbeten eller redan anskalfade qvanieterna m. m. Ett sident handlingssätt ban vj Uliffredsstalla uationens billiga fordrinserving, Det är, så alt säga, art s gar på landets Re sätta föltombuden I nädvändsghet alt neka ansagen, om ve cc vilji latör sina hufvudmän framställa sig såsom ovärdiga deras förtroende. Den tid är inoe, då hvarje förnuftig och fördomsfr medborgare påkaliar et öppet medela af sådana omstänaisbhevr, när fråga är om beskattningar: emedan det av allmänt kandt, att ullsnonicgen på diplomatisza och spionvägen har en fullkomlig bekaotskap wed ala dessa förhållanden; och rationen sjelf skulle då vera gen, som fenom en sådan hemiisbetsansvävg log allena uvdaubölls känuedomen om hvad den, såsem en iblond ana vigrr tigaste angelägenheter, borde 022 och säkert känva. Nu mer kan det förmodligen aldrig lyckas att undanhålla National-Representationen dess vättigher, att veta huru landets försvarsinstalter äro piräknade, ordnade och försedde, såsom det enåa vilkoret hvarunder den :nskilie rissdagsmanven kan och bör ingå 1 pröfning af Rt geringevs anslagslordringar. Och, dei nu viade bemödendet i denna väg är således, på sit! jag yttrat, et ökadt sal till to:alt afslag. Men jag bör sutligen yppa det största, det i min tanka mest afgörande skälet för et sådant afslag af alla Regeringens anspråk på ökade anslag. Det är smärtande att behöfva det; men detär nödvändigt att uppfylla nationalsrens och m-dborglighetens fordringar i denna del. Det är bekant, att redan år 19823 förmärktes hushållningen inom försvarsverkens administration icke vara lämpad efter tillgångarne, och att Regeringen då begärue tknicg i de ständiga anslagen. Redan vd Riksdagen namde år beslöto Rikets Sänder att uppriktict framställa till Konucgen det förbållande, som gjorde nödigt, alt i anseende tll nationens knappa tillgångar ordna försvarsverket inom de redan beviljade an:lsgen. Det hade icie bordt undfalla Regeringen, att detta Ständernas öppna tillkännagifvande var af den natur, att det fordrade dess allvarliga behjertande. Man har aldrig förut sett Rikets Ständer neka administrationen de medel, som Konungen yttrat sig anse nödige för den; och anledningen till det första afslaget, åtföljdt af en så bestämd förklaring, kunde således icke sökas i annat än uti den allmänna öfvertygelsen inom Biks-Stånden, att en förändring i administrationens system var nödig. Det var tydligt, att antingen var allmänna förtroendet icke fästadt vid den rådgifvande personalen och den högre administrationen, eller ock ansåg man för-valtningen inom flera administrations-grenar kunna med de ägande tillgångarne genom organisationen ee 1 boer TD oe . D At 1 1 RT