Aftonbladet – 3 november 1834, sida 2

aliehandlanden Gellerstedt, antastad tor den lame sa och vidt utgrenade handeln med stulet jernskräp, portklappar och dylikt. I sammanhang med Gellerstedts anklagande arresterades äfven en Viktualiehandelsbetjent vid namn Norin, hvilken förerestod en så kallad utbod åt Gellerstedt, och der äfven upphandlade jernsaker. Oaktadt Norin enständigt nekade, att han vetande köpt något tjufgods, utan sökt visa, att han endast på god tro upphandlat jern för Gellerstedts räkning, samt i sådant ändamål jemväl styrkte, att han låtit utfärda annonser i tidningarna om upphandlingen, och för öfrigt icke dolt hvad han inköpt, blef han likväl vid Underrätten ansedd deliktig i brottet, och hölls af sådan anledning i 16 månader uti fängelse, tills han af Svea Hofrätt frikändes och endast ådömdes böter för det han handlat med personer, som det varit skälig anledning att misstänka. Norin -har nu begärt hos Redaktionen, alt få ett transumt af Hofrättens utslag infördt i bladet, till en godtgörelse, så vidt möjligt, för den skada han anser sig oskyldigt hafva lidit till sitt namn och sin ställning genom sitt långvariga hållande i häkte. Redaktionen har så mycket mindre velat vägva att upplylla denna önstan, som flere i Hofrattens utslag omförmälte omständigheter tydligen tala för Norins oskuld, vid hvilket förhållande hans missöde verkligen är i hög grad att beklaga. Det nämda transsumtet följer här nedan: — ee s— — ee en ee — Kongl. Hof-Rätten bar de växlade skvefter sig förelasas låtit, samt i anledaing af Viktusbiebandel-betjeaten Norins i besvären gjorde a hållan, uti hans och Siadsfiskalen, Adsvokatfiskalen Fredholms närvaro, Kammarskitfvar cn Olof Niclas Weström såsom vittne edeligea hört; och churu Norin vidgått, att han af hustu Seblom, Lärlingen Wennerström och en Enka, som uppgifvits heta I ; tuna Nasthlad; döle i poor tagit, del: köpt ofvan omförmilta ellofva och ett halt: lod stise sarat jernoch metzellpersediar, som, enliat hvad ut edt. är, å särskilta tider blifvit från Fabirukörena Tillman, Grosshar.dlaren och Riddaren Wilcke, Kopparsiagaren Edsttöm samti Verkseälien Söderholm oloflizen tillgriper; No in likaledes beiucnits ine hafca förrberörde från Handlanderne Carlo och Wiborg stulnve tre stycken jernpannor, samt Norin cf desse varors beskaffenhet och avdra omståndielheter ägt full anledning förmoda dem af innehafvaren på orält sätt fångna; likväl, och som Norin enstävdigt nekat till all kännedom härom och upplyst är att han, som förestått en Viktualiehandlaren Gellerstedt tillhörig salubhod, af denna heft uppdrag att inha: dla gammalt jern, och dervöfver äfven om en sådan handel låtit kungörelser i t:dningarne införas; samt Norin här:gevom gifvit trovärdighe: åt sin uppgift, att köp eller pantsättning af de ifrågavarande persedlarne aldrig skett hemligen, utan uppenbarligen och utan allt brottsligt uppsåt å Norins sida, hvilken uppgift derjemte vitsordas af den vittnesberättelse, som härstädes af:ifvits af ofvanbemälde Weström, den der förmät sig hafsa tillstädesvarit vid serskildta tillfällen, då Norin köpt saker och emottagit panter af ätskillige personer, bland andie af Wenunerström 3; ailtså, och emedan i afseende å de från Handlanderve Carlsön och Wikborg af Lärlingen Wennerström, enligt havs erkännande, olofligen tillgripne och i Norins försvar igenfuone jernpannor, ett annat förhållande än det af Wenperstöm och Norin sammanstämmigt uppgifre, att nemligen dessa jernpersedlar den 18:de Februorii nästlidet år bl:fvit af Wennerström till salu uibjudne och af Norin på misstacka qvarhållne, för art sedermera vederbörligen upplysas, :cke kan anses vara lagl gen utvedt, utav till siycko dervföre fastmera förekommit, att förbemälde vittne, Kammarskrifvaren Weström berättat, att ban en gång sett Norin af Wenverstiöm emollaga be Jjearpanvor, om hvilkas iofliga åtltoms! Norin erinrat Wennerström att anskaffa bevis, samt at Norin, hvilkea korrt derefter builvit i hare inmsvad, således varit satt ur Mtilifelle att om upplysandet af samma persedlar iöranstaltas ty finner Kongl. Hof Rätten Norin mot sit: nekande icke I vara legli en förvunnen, att hafva vetat det ifregavaravude gods hvarmed hon 1 rys berörde måtto I befattning tagit, varit stulet, ön mndre att med I vettskap derom hafva sökt det att döljas pröfvade Kong:. BöfRätten förthy, med avding at UnderRätternes öfverk agade beslut, rativist för) lara det I Norin, för hvad emot henom i målet förskommit icke kan svårare anses, än att han, SOM inlåtit sig