Aftonbladet – 1 november 1834, sida 3

KALELIDOSKOR Den afl. Landshöfdingen i Göteborg har utan tvifvel efterlemnat mänga vanner, såval för silt glada, lätta och anspråkslös. umgängessätt, som flera andra personliga egenskaper, som fördelaktigt utmärkte honom; uen troligen icke mänga saåadaua beuadrare, som Redaktören af Göteborgs Dagblad. Detta biad har sedan ett år tillbaka eller par varit famöst för de rökverk, som deri oupphörligen bruumt för de högt och högst uppsatte. Om röken också någongåvug luktat vidbränd, så har dock välmeniugen och det redliga mitet att uaderhålla den icke kunnat misskäunas, hvarföre också ett annat Göteborgsblad vttrat den förhoppningen, alt något passande vedermäle snart måtte tilldelas utgifvaren, medelst utnämving, om vi ej missminne oss, till någon Kousulsbeställnivg, för hvars erhållande han skall visat mycken fallenhet. Ibland de lyckligaste profven utaf den panesyriska förmågan, hvilken sålunda egentliget utgör Dagbladets force, äro de minecsord som yttras Öfver Grefve Rosen. Aldriy hafva bjerlats utgjutelser varit mera uppvärmda, aldrig känslan mera bänryckt, än vid detta tillfälle; och den vackra äsynen af Red. kastande sina blickar från den aflidnes urna upp i en högre sfer för alt egeutligen der nedlägga ottret al sin beundran, är så uppbygglig, att den förtjente läggas på dubken af den lörsta Hofoch Statsmålare. Se här inom få rader kärnan al detta äreminnve?: Axel Oxenstjerna var Gustaf Adolfs vän — har Sverges störste häfdatecknare sagt, och i dessa få ord yttrat mera om Oxenstjerna, än dennes Biograf förmått tekna till den bortgångne Minislerns minve. Åxel RBosen var Carl Johans vän — är en Iika så stor, en lika skön Sanning; och då bvarje redlig Svensk I djupet af sitt bjerta erkanner, att Carl Johan äv Landets Far, kuode äfven den senare khkonuvgsliga Vänskapen icke vara byggd på aunat, än sådana ädla egenskaper hos uäacn bortgångne Höfdiugen, som — vi veta det alla — också verkligen ullhörde bonom. Han var, i ordets skönaste bemärkelse, ea menniskovän. förenade, med varmt sinne för det allmänna bästa, förmågan af skarpbet i bedömmandet, kraft i viljan och lugn 1 bestyren, utan allt fjäsk eller öfvermod; han var den älskvärdaste Sällskavsman, ?med det ridderliga I anda, skick och figur, som på en gång imponerade och förtjuste, den ömmaste familjelader, och hade också omkring sis den älskvärdaste familj, nu otröstig öfver den ädle, ömsinte Makens och Fadrvevs bortgång. — Frid vare Öfver hans stoft, som känslan och menniskokärleken adiat! MM ————