Aftonbladet – 31 oktober 1834, sida 3

PAMPaA OÅAÅMA Me Vv FRE PREAR ASA vv ER OEI CSS, YI pa han förut bemött honom. Den större omfattningen och rika:e instrumenteringen i Min tante Aurore visade snart, att den store teoretikeronos undervisning burit lyckliga frukter. Denna opera uppfördes på Feydeauteatern 1823. Den utbvisslad-s starkt vid första representationen då deo var 3 akter, men reducerades till aome, och mattogs tvenne dagar derefter med Jika starka bifillsrop, som förut med hvisslingar. Publiken har iblacd rätt egna nycker. Emedlertid kade Boieldienu gift, sig med dansäsen Clotilde, en af stora operans artister. Denna förening var icke lycklig, och hushga missnöjen bestämde honom att mottaga den plats, Kejsar Alexander låt erbjuda honom såsom kapellmästare i St. Petersburg. Hans långvariga vistande i Ryssland var icke den minst fruktbara perioden för haos talang. Han komponerade der, efterhand, för Eremitagens teater: Aline, drottning i Golconda, Abderkan, De kullstjelpta vagnarne, Den ondsinta unga hustrun, hörevne till Athalie, Pelemak, som ansågs för bans mästerstycke, De tvenne skärmarne. Kärs lck och hemiigh t, flere små tillfällighetspjeser, på hvilka tilloch med titlarne gått förlorade, äfvensom en bel roängd musikstycken för gardesregemenierne. Det sätt hvarpå de särskilta musikkorpserne vid militärea 1 Ryssland rekryteras, förekom Boieldieu temm:ligea besvacerligtt I detta land, der kherrns vilja bör gälla mer än seifva Gads vilja, är det ieke pödvändigt att födas konmtorr för att blifva det; det är nog att kejsaren så vill. Man utnämnes tili konstnär af kejsaren, liäsom man utvimnes till Statsråd Då nya vekryter blifvit otskrifna, ställer man dem i led på ett torg; chefen, som skall välja ämnena för de särskilta befattaingarne inom regementet, gör sig hvarken underrättad om smak eller föregående yrke och lefoadssatt; han träder blott helt gravitetiskt framför fronten af kolonnen , och pekande med käåppea på bvar och en af de unga bondgossarne, räknar ban ända till dess han fått det erfordenliga antalet för hvarje yrke: en, två, tre, fyra, fem, Öte. dessa bli baga:e; en, två, tre, fyra, fem, Öc., dessa bli skräddare; en, två, tre, fyra, fem, Öc., dessa bli skomakare; en, två, tre, fyra, fem, ce. dessa bli mustkanter o, s. Vv; resten biir soldater, Det händer följakteligen att en rekryt, som blifvit utseditiil bagare var eller hade kunnat blifva en god mus:kus, då deremot den, som fått befallning att blifva musikus, måhända var I eller hade kunnat hlifva en ypperlig bagare; men kejsarens vilja har uppenbarat sig genom haus representant, och man uppehåller si3 icke vid sådape småsaker. De utsedde skickas genast till sina nya förrättningar, och med dugtiga käpprapp inpreglas bos dem de förs a elementerne af yrket. Antingen han vlicller ej måste uvar och en gripa sig an med det göromål, som blifvit honom anvist, och knutpiskan är nästan bans enda p ofessor, tilldess slutligen bagaren bakar godt b öd, skomakaren syr goda skor, skiäddar:n bra kläder, och musikanten handterar, så godt han förmår, den flöjt, klarinett, valdtborn elier basun, man satt i hans händer. Efter 7 års vistande i Ryssland begärde Boieldieu sitt afsked, och återkom 1911 till Paris, der ban sedermera alltjemt vistades. Han sökte vu att blifva lagligen skild vid sic hustru; men då Napoleon fick höra det, utropade han i en s:und af dåligt lynne: Pemedan Boieldieu gift sig med en dansös, så må han behålla henax sig till straff! Domstolen tog impuls af de kejerliga orden, och afslog skilsmessan. Flere år derefter gjorde döden dock hvad domaremakten vägrat, och Boieidieu gifte sig åter! med en äcksvärd Fraosyska, hvars bekantskap han gjort i Ryssland. Denna förening var ganska lycklig, och hölt honom skadeslös för den förras sorger. Sedan Boieldieu återkommit t:!l Frankrike komporade han Jean de Paris (1812) den nye egendomsherrn (1813), Bayard i Mezieres (1814), Ängela (s. å.), Carl af Frankrike (1816), D-n lilla röda kappan (1817), Blanka från Provence (1821), Pharamond (1825), och slutligen (s. å) hans obestridligt förnämsta verk Hvita frun. Denoa pjes har haft dep mest lysande framgång man kan citera från teatern: den har vandrat verldeo ikring. Men hvad som rörde författaren mest, var att hans födelsestad, i anledning deraf, lät slå en medalj till hang ära. I de senare åren af sin lefnad var Botieldieu mygaket sjuklig, och afled slutligen, efter långvarigt lidande, den 10 i denna månad i skötet af sin far milj, af hvilken han var innerligt älskad. : Ye AR Om OO