Aftonbladet – 28 oktober 1834, sida 1

a AR RR EEEEERN—— RR -—-—-—-—-—reREr-r-rrraoawssermess—-t—-—x6ees—esE—EEEEESE sr oo GL LL Lr — nn Ibrab:m har tagit en fast ställning i C:ramanien. Konung n af Bäyern har nkommat tul Forenz, och K:jsar N-kolaus fortsatt sin resa från Moskau till Kaluga och Orel. Be villnings-Utskottet har i dag för andra gången börjat diskussionerna öfver frågan om tullbevillninen efter återremissen från RiksStänden, I fall denna fråga stall med grundlighet genomgås, är det fara värdi, att den ensam kommer att upptaga en betydlig tid af det återstående på Riksdagen. Af två onda ting synes oss likväl att det mindre bör väl, nemligen en förlängning at Riksdagen framför ett brådstörtadt afgörande af dessa frågor. . Det finnes ingenting, som mera omedelbart ingriper i näringslifvet, än tulltaxan och dertill hörand. författningar, och kaabända ingen!ing, öfver hvilket meningarna äro så splittrase och spända, samt i hvilka pitet och patriotisinen äro så litet understödda af sakkunskap och system. Det:a är dock mind e underlig, ty man kan ej begsara, at plualiteten af de personer, som haröfa ver gttra sig, skola hafva de insigter, som fordras att bedöma den mingd seskilda artiklar, som häårvid komma i fråga. Det enda man syces hafva rätt att hoppas, är ait det enskilda intresse icke skall gå nog långt, a t med förkastande af både förnuftsskäl och erfarenhetsbewis, hålls bhavderna för håda öronen, för att icke nödgas lyssna till nagot annat an bvad en förutfattad menig ergårg anser tillhöra detta intresse. Det är uuder denua förh ppning, och i anseende tilt sakens utomordestliga vigt, ;om Red. anser ag buors, intilldess detta ämne slutligen blifvit afgjordt, företrädesvis följa det med en fortgående uppmär ksamhet. Då det härv:d utan tvifvel är en phgt, a!t underrätta Läsasen om Red:; egen opinion i ämne , meddela vi, sasom en resumd deaf, in extevsn, U:rgifvarens af detta blad Hr L. Hjortas anförande i gårdagens Pl-rum på Riddarhuset, och skola derefter jeu väl följa hvad som i de öfriga Stånden blif it yttradt. Jag förmoar, att ingen bestrider riktigheten af den stasesonomiska sats, att det alltid blhfver ett samhälles fördel, och derföre äfven bör sökes såsom ett ändamesl, alt bereda tiligåvg på alla hfvets rörnödenheter till det basta möjliga pris: Emot nppsåendet af detta ändamil, som skuile tillvägabringas genom en fullkomlig näringsoch :hardelsfrihet, uppesa sig lixväl vabligen uti alia: stater tverne hinder: det ena nödvändigheten att betäcka en del af statsbebofven, genom tullsfgifier, såsom beqvämare, och innefattande ett mindre märkbart ocus än den direkta beskattvingeo, och det andra, deras anspråk, hvilkas existens beror på afsältving af den tillverkniog de hafva af en del sådana varor, hvilka äro föremål för importhandeln, att genom staters beskydd bibehållas vid denna afsättnng framför ultlänrningen. Det är klart, att, i fall dessa båda binder icke funnos, skulle den inhemska arbetskraften endast riktas åt sådana företag, hvilka för hvarje land voro de naturligaste, och för hvilka icke något annat bjelvemedel än en fortgående utbildning i konstflit och tillverkniogsmetoder fordrades, för att uthålla täflan med andra nationer: och att några sådana hufvudnäringar för hvarje land finnas, för hvilka intet skydd behöfves för att täfla med utlänningen, vet hvar och en. Det är sådana näringar, till hvicka landet äger sjelf både råämnen och de materialier, som under förädlingen åtgå. Då likväl staten icse kan umbära tullinkomsterne, och de en gång befin:lige inhemske näringsidkarnes anspråk på ett billigt skydd icke kan förbises, så blifver statsmannens problem vaturlig!vis, i det förra fallet, att göra afgifierne i allmänhet så litet betungande som möjligt, och i det sednare, å ena sidan, att lemna egna medborgare en säkerhet emot ett obehörigt intrång af irämmande konkurrenter, men å den andra att icke förvandla detta skydd till en orättvis beskattning på den förbrukande mängden, för att gyrna deras intresse som möjligen fordra en säker afsättning, blott för det de en g ng lagt sig på en viss industrigren, utan att för dess fullkomnande vidtaga de åtgärder, som en u!vidgad kunskap i yrket annporstasdes gifvit vid handen. Beloppet af tullafgiften på utländska fabritsoch slöjdartiklar är den fråga, med hvars besvarande det sednare af dessa problemer skall lösas, och hvaröfver så häftiga strider yppais emelian de olika iatressena. Ati finna ena för de flesta fall giltig recel för dess bestämmande torde dock icke vara så