Aftonbladet – 22 oktober 1834, sida 3

RKALEIDOSKORP. TURKISKA MINISTERN I Paris. Musiaspha Reschid Bey, envoyd extraordinaire och ministre plenipotentiaire hos Fransmännens Konung, var 1 Koastantinopel stor-refendane i Divan. Hans befattning bestod deri att afgifva berättelse öfver alla de mål, såväl af politisk, admiaistratif som juridisk beskaffenhet, hvilka förekomma till handläggnng i Sultans konselj. Han stod i stort anseende tör siva kuoskaper och sin redlighet. Han förstår alla Österländska språk, men inet Eutcopeiskt. Musapha Reschid: Bry synes vara omkring 33 år, är af hien gestalt, men har ett skönt och utmä. kt mildt anlete. Han hälsar ofta och med en viss ödmjakbet. Han bär Turkisk civiluniform, ett slags äfverrock af blått kläde, knäppt framtill, med tjusblå guldbroderade uppslag och krage, en af guld virsad gördel, och guldsabel vid sidan, samt på bröstet en silfveraraschan besatt med diamanter. Hufvudbonaden består af en röd mö.sa (Fesi) med en stor svart silkestofs, som hänger ned mot ögonen, och denna mössa är det enda i bans dragt, som skiljer den från en Europesk. Mössan är på intet sätt vacker, men man får aldrig se Hans Excellens utan den, emedan den bäres i stället för turbanen, hvilken såg vida bättre ut, och var mycket beqvämare. Ambassadören var nyliges bjuden till middag på St. Cloud hos Ludvig Filip, som mottog honom med den utsöktaste artighet. Pan var åtföljd af sin tolk, och sin kawwrat Na:k Pascha, hvilken går som Turkiskt sändebaud till London, och som talar Fionsyska med mycken latibet och smak. Denve senare bär Turkisk generalsumiform, hvilken skiljer sig från Mustaphas endast derigenom att den är mera guldbrederad, och har ofantliga guldepåletter, -om synas vara modellerade efter de Preussiske. Namik Pascha är temligen lång, ech har ett urtrycksfullt ansigte; hans manär förråda stolihet och en viss säkerhet, hvilken felas hans embetsbroder. Mustaphas tola , som är den enda kavaljer vid amba.sadea, är redan temligen till åren, har långt hvitt skägg , och ser allvarsam men tillika vänlig ut, Han anses 1 Konstantinopel för en lärd man, och är direktör för der varande akademi. Han talar flera Europeiska språk, och Fransyskan i synnerhet väl. Efter middagsmltiden gick han en imiua ikring i slottet, för att bese målningarne och konstsakerne. Postlinsmålningarne och i synnerhet det präktiga bordet af mosaik, svm föreställer Achilles sköld, ådrogo sig hans synnerliga uppmärksamhet, och han uttryckte sin beundran med en liflighet, som kunde kallas poetisk. Han vsr åtföljd af sin son, en liten utmärkt vacker gosse, 11 år gammal, och som likaldes blifvit inviterad till den Kel. taffeln. Gossen, som talar Fransyska med mycken lätthet och utan att man på accenten särdeles märker att han ej är Fransman, har ett ganska städadt väsen, och förstår rätt väl skicka sig. Fadren har sjelt ledt hans första uppfostran. Han lekte bela aftoren med den hille Prinsen af Aumale. Han bad den uvga hertigen , att skrifva sitt namn på en papperslapp, och sedan det var gjordt, vek han den tillhopa med mycken omsorg och stoppade den i sin ficka, liksom om det varit någonting af stort värde. Sedan tog han sjelf en penna, och skref med en ganska vacker stil utan ringaste fel i bokstafveringen : Je suis votre serviteur, Ahmed Vefik Detta papper gaf han åt den unge prinsen, .som lofvade att sorgfälligt förvara det. — Konungen hade, till sällskap åt de båda ambassadörerne, bjudit åtskilliga utmärkta Fransmän, som i särskilta befattningar vistats i Konstantinopel. TIbland dem voro general Guilleminot, amiral Hugon, Fransyska tolken Jouannin, Hrr Langsdorff, St. Aulaire och de Laborde, hvilka alla hade nöjet konversera med de Ottomanniske notabiliteterne.