BREF TILL SVENSKA MINERVA. Andra Brefvet. Goda Tant! Mången undrar hvarföre Tant icke svarat på mitt första bre, serdeles som jag gifvit Tant så god besinningstid. En så nära slägting som jag, så nära, att jag med större skäl än Hr Dalman kan vänta mig, att fråa Tants lippar få höra de vänliga orden lilla kusin, en så nära slägting torde väl ega rätt (så tror mången) att fordra ett par rader till svar, åtminstone ett recipisse. Somliga säga, att jag skickat Tant nötter, och att dessa varit för härda att knäcka för Tants gemla tänder, cch skåda deri skälet till Tants tystnad. Andra hafva andra och ännu orimligare gissningar. Men jag har vid aila tillfällen tagit Tarts försvar, emedan jag vet att orsaken till Tants tystnad ligger i helt andra förhinder. Jag har remligen underrättat dem, att Tant tagit sig så stor spånad af riksdagen, att Tant ej hinner asnat än spinna. Desslikes har jag gjort vederbörande uppmärksamma på finheten af de trådar, som Tant spinner, och alla hafva med beundran af. Tants skicklighet erkänt, att de äro fina som spindeltrådar; alla hafva med mig erkänt Tanats underbara förmåga, att sammanfoga dessa trådar till veckliga spindelaät, och alla hafva med mig beklagat, att i spindelnät ej kunna andra naturer fångas, än flugor och mygg. Jag är gled att denna gången få göra rättvisa åt Tants spinnkonst, lika: om jag sista gången gladde mig, alt göra rättvisa åt Tants kotkonst Derna glädje har likväl (bvi skulle jag förneka det?) ep egoistisk bestårdsdel. Jag hoppas nemligea att Tant som så gerna prisar sig sjef, genom mycket och itereradt beröm skall blifva mig bevågen. Slik bevågenhet torde jag väl behöfva, när alla de fiender, som jag tänker att skalfa mig, gifva mig skal att qväda så, som J2g cn gång hörde min sal. Far under betänkliga omständigheter qväda: Store stutar uti en ring Hafva sig kring mig gitvit, Fete oxar rundt omkring Stå mig allt efter lifvet, Som lejon vred Gapa the med sip mun så bred. Tant frågar hur jag kunnat komma på så melankoliska fantasier. Goda Tant! det våller det myckna munvädret som nu på en tid blåst i mina öron, i anledning af mitt första bref till Tant. En man kom pordanifrån och blåste munväder i mina öron och sade: Du bör vara rättvis; du bör