KALEIDOSKORP. I Kilmarnvock i Irlaod skulle för ett par veckor sedan en ung farmer fira sitt bröllop. På utsatt timma vo:o alla gästerne församlade i de tillkommande svärföräldrarres hus, ochBingenifelades utom brudgummer. Man väntade länge och förgäfves; ingen brudgum hördes af, och bans broder hade allt ait göra för att trösta den stackars bruden, som var utom sig af förtviflan. Det visade sig dock snart, att den bhifvande svågern hade, som man säger, cv våltal:g tunga; ty efter en stund satte sig hela sällskapet i röreise till prestgården, och svågern spatserade såsom brudgum, helt förröjd vid brudens sida. Vigseln gick ganska riktigt för sig, och sallskapet återvände ull bröllopsgården, bruden under ett förpåj 4 småleende, och den nye äkta mannen alldeles drucken af förtjusning. Dansen började, och eitev att hafva svängt om en stund skulle de nygifta just satta sig i schäsen och fara hem, då, till allmän förskrackeise , den uteblifne brudsummen trädde in på gården, drypande af svett och svarjande öfver den smutsiga vägen, som så lange uppehållit honom... Fan hade icke förr blifsit undersättad om hvad som skett under hans frånvaro, frvän han genast började mörbulta bror sin, cCh en nöstan allmän batalj följde mellan de båda sär prnes anbängare, Slutligen återställdes lugnet, och saken uppgjordes på så sätt, att bruden skulle ålllära den at bröderne, som först brunnit för henars bebag, och mot hvilken transport den sköna lika luet bade vågot all invanda, som förut mo: svå ernus anbud, att med henne träda i brudstol. ——— 2 -. RR AREAN