ligen 3:ne utaf gårdeas erdi:a:io tjenstefolk, 6 lar. och 6 l:gohjon. Rä: tarcns hustru och ena barnet, häftigt angripna, sköttes af honom, och kommo sig. Iualles steg de tillfrisknades antal till 10. Dessa upplysande omständigheter och uppgifter torde vara tillräckliga att tillrättavisa en missledd opinion. Om man pu lägger dertill den fasa och förskräckelse, hvaraf landsfolket vid sjukdomens utbrott betogs, så att knappt någon ville hjelpa den andra, så torde Tit. betänka, i hvilken belägenhet en husbonde vid ctt sådant tillfälle skall befinna sig. För min del är jag ännu så upprörd deraf, att jag ej utan svårighet kunnat uppfatta denna teckning, och skall visst icke på länge återhämta mig dervifrån. Jag nekar ej möjligheten, att und r denna rysliga villervalla, någon ögonblicklig oordnivg kunnat äga rum, men att något medel af mig försummades, som efter mitt begrepp och förmåga kunde användas till räddande af de olycklige, hvilkas fortfarande tjenstbarhet för mig var af så mycken vigt, det är hvad jag alitid skall med lugnaste samvete bestrida. Det är också detta medvetande som tröstar mig, då jag så oförmodadt och så oförtjent sett mig i allmänna blad göras de mest sirande och hederskränkande förebråelser. Stockholm den 10 Oktober 1834. A. Ahrengren.