Aftonbladet – 9 oktober 1834, sida 3

te; de bade den heliga jungfruns bild med sig och förskräckelse och ovilja målade sig i deras anletec. Geveral Rodil fördelte dem på serskilta kloster i aflägsna provinser. Munkar och Prester i Spanien finna att vedergällningens förskräckliga timma nu för dem her slagit. Då soldate:ne, som satt eld på klostret, dagen derefter genomsökte dess underjordiska fävgelser, upptäckte de en tiock Jerndörr. De sprängde den, och vid skenet af en lyckta sågo de en mensklig varelse hggande på marken fastläst med kedjor vid muren. Den ol; cklige var nistan förvandlad till ett benrangel; ett långt skärg hängde ned på hans bröst. Han var aldeles naien, och genom cen förtorkade huden kunde man nästan räkna hvarje benknota. En vattenvkruka stod bredvid honom, ech tvågra brödskorpor lågo på marken, Di ban hörde dörren öppnas reste haga upp hufvudet, och utropade: Gudskelof! I kommen då änteliger, för att göra ett slut på mitt lidacde.? Hen trodde neml!. alt munkarne kommo, för att förkunna bonom hans afrättning. På fråga hvem han var, och på hvad sätt han kommit dit, svarade han oflicerarne för Drottving:os truppar, att han redan ir år varit innoesluten 1 detta ensamma, dystra fängelse, och under denra jånga tid hade hans enda näring hestålt i vaten ech bröd. Ofa hade munkarne piskat honom, för att tvinga honom till bekännelse al brott, dem han alldrig begått. fleia hans förbrytelse bestod deri, att ban under den konstitutionelia tiden varit liberal. Då man förkunnade koaom att han var fri, blef han nästan vansinnig af glidie, och hans åtbörder liknade verkligen en svegsinet menniskas. Hen kuvde ice uthärda dagsljaset, och den friska luften hade en sådan verkan på honom, att han föll i varmakt då han för första gången åter befann sig i det fria. Småningom hämta!e hen sig dock, och å:erfick sina krafter. Han st NN hafva utmärkt sig genom betydande litterära kunskaper, Ne och en rättskaffens vandel.