Aftonbladet – 8 oktober 1834, sida 1

EA ET a er Ar a aan aan nr rn nn RT TRA nAn TTT Efter den allmänna diskussionen öfver detta ämne, hvarom vi i gårdagsbladet berättat, med uppj tagande jemväl af några senare yttranden i frågan, huruvida Juastite-Stats-Ministern tillika borde vara Ledamot af Konungens Högsta Domstol, skulle Ståndet först besluta öfver 3 4, som besiämmer Stats-Rådets antal, d.t Utskottet bade föreslagit till 12. Herrar Dalman, Stuart och Grefve Horn voro af den tankan, att nåvra särskilta ice föredragande SiatsRåder ej behö:des; men förklarade alla att de ansågo framgången för denna tansa föga trolig, hvarföre de ej dermed ville uppehålla diskussionen. Hr Hjerta framställde svårigheten att atsöra om det sagmamanrä: rad: antalet Stats-Råder, innan man bestämt de särskilta degariementsfördelsingarna, och huruvida Hof-Kanslersembetet skulle komma att uppböra, samt om rågra icke Fö edraganda behöfdes, i hvilket hänseende han icke hyste alldeles samma farbågor som de föregående talarne. Häruti uaderstöddes han af Uv Silfverhjelm, C., som ansåg det fö månligast att icke några andra Ledamöter än departementscheferne fuanss, emedan det, långt ifrån att göra någon läituad, tvertom skulle tynga öfverliggningarne. De: vore blot en sak som talade för de fyra icke föredragande StatsRidsembetena, nemlizen avi få fyra goda penstonsplatser att bortgifva. Sedan j mväl Frib. Ehrenborg instämt i Ar Hjertas förslag i afscende på ordningen för föred agningen, så företogs först att bestämma de särskilta departementernas attribntioner. Sedan först, på sätt i går nämdes blifvit bestämdt om upphörandet af Justitieminisierns Ledamotskap i Högsta Domstolen, uppstod fråga, hu uvida han borde vara chef för åklagaremakten eller icke. Urskottet hade ej tillagt honom denna detalj, men Frihe re Ehrenborg upplyste, att sådant skett af d.n anlednivg att han enligt dess förslag skulle fortfara i H, Domstolen. När nu likväl Ståndet beslutat att detta bo:de upphöra, ansåg Friherrn ovilkorligen nödvändigt, att hos honom chefskapet för åklagaremakten borde fisnas, emedan han ej kunde fa:ta, huru han eljest skulle kunna vara chef för Justiieveriet. Hr von Hartmansdorf) likaså. Då edet finnes en hel korps af åklagare i landet, bör det väl äfven finnas någon förenvingspunkt för desamma, Han åberopade Norges exempel, der förhillandet vere sådant med Jus itie Miristern, och der deremot ingen Jusiutie-Kan-ter finre: Grefve Horn, Hr Dalman och Grvefve Frölich voro af en mo:tsatt tanka och frmställ!e den farhågan, att om åklagaremakten tillades Justitie-miristern eller en person i Konungens konselj. skulle icke allenast deraf kunna blifva en följd, att han blefve efterlåten emot domare som tillsa tes på hans föredragning, utan äfven en våda uppstå i södana fall, då han lät åklaga enstilte personer iaför dessa domare, som gezom nyssnämde omständighet till hönorn befurno sig uti en beroende ställning, — Hr Hjerta yttrade, att han i denna puakt nödgades skilja sig från de föregående talarne. Hen vilie icke bestrida möjligheten af den våda för förföljelser som de framställt, och den förtjente allt afseende; men om den funnes, så lig den merai domaremaktens nuvarande organisation och saknaden af Jury i brottmål, än uti den nyss anförda omständigheten. Han hemställde om någonting till förekommande deraf skulie vara vunnet genom högsta åklagaremaktersäppdragande åt en särskild embetsman, som i alla fall måste vara amovibel, och i följd af sakens natur, ändock måste sortera under JustitieMinistern. Enda resultatet deraf vore, att staten skulle få aflöna tvänne Embe:smän i stället för en, och en särskild expedition för Justitie-Kansleren eller hvad den särskilde embeism nren komma att kallas, hvilket annars vore öfverflödigt. En diversion i denna del af debslten uppstod gerom ett förslag af Hr Dalman, att endast de yitersta grundlinierna för hvarje departemeni skulle bestämmas, med öfverlemnande åt K. HM. ait genom utfärdande af en förordning till allmänbeteos rältelse närmare bestämma fördilaiogen at göromålen de särskilta departementseheferne emellan. Detta bestreds ef Hr von Hartmansdor(F, Hr Lefren och Friherre Aherhjelm, som ansågo en förvirring och ett kaos häraf skola uppstå, i fall deora fördelniog bestämdes för hvarje särskilt fal oe fall, och som om det skedde cn gång för alla, skalle lnna rum för klander å represintationens sida. Hr Stuart och Hr von Troil utvecklade dock, att just detta 7 4 mo tflan tro oa