Aftonbladet – 7 oktober 1834, sida 2

Efter dessa preliminärer började öfverläggningen närmare sluta sig till sjelfva ämnet, I afseende på frågan huruvida Justitie-Ministern borde vara inamovibel och tillika Ledamot af Högsta Doimstoln, hvilket Konstitutions-Utskottet hade föreslagit att bibehålla såsom för närvarande, yttrade sig Hrr Lefi en v. Hartmansdorf, Frib. Åkerhjelm och Hr Dalman emot, men Frib. Ehrenborg, Assess, Lagerhjelm och Er. Cederschjöld för Utskotteis förslag. Hr Lefrgn utveckJade hufvudsakligen samma skal som Biskop af Wingård, och ansåg allt för mycken makt ligga hos Justitie Ministern genom den dubbla befattninger, när dertill komma de bestyr, hvilka genom den nu föreslagra förändringen skulle åt honom öfverlemnas. Frih. Åkerbjelm ansåg denna dubbla befattning i alla afssecden priveipvidrig. Då man hb traktade, utt i Riksstyrelsen de flesta ärender äro administrativa, vore det besynverligt, att i Stats Rådet insätta en person, som egnat bela sin lefnad endast åt Domarekallet. Lyckligtvis hade de tvänne Justitie Ministrar som bär funnits sedan år 1809 båda förut gålt den jadministrativa embetsmannebanan, ock derigenom hade man hitills icke furnit anomalien så palpabel, men så kurde det icke alliid förblifva. Denue Mivisters ioflytelse vore emellertid lika stor so.n de öfriga Stats-Ri dens, men arsvarigheten helt olika, då han vore inamovibel. Dessutom då JustitieMipistern numera finge sig uppdraget, att kontrollera lagskipningen, borde han ej vara bunden afvota, afgifne i särskilda måli Högsta Domstolen. — IH: v. Hartmansdorff åberopade hvad han härom yttrat redan för 11 år tillb2ka, såväl i Siåndet, com i tryck. Till hvad de förre talarne yttrat ville han tillägga tvänne omsändigheter. Det ena, a t da ingen kan på cn gång vara tillstädes I två särstilda myndigheter, men Jus. Ministern hörer till båda, och de ha samtida öfverläggninzar, måste när hon är i Stads-Rådet, hans ledning fattas i Domstoler, och om han föredrager att sitta der felas bans upplysningar i StatsRådet. Den andra omständigheten var, att Justilicministern är en af de personer, som i kändelse landet får en omyndig Konung, enligt grundlagen skola vara hans förmyndare. Skulle uu en Justitie minister begagna sin inflytelse såsom förmyndare s!, att denna Konung enär ban blefve myndig, dermed vore illa belåten, så kunde han lik väl icke afsätta horom. En så besynnerlig sammansättning funnes ej i något land. Orsaken, hvarföre den bibehållits år 1929, var den, att det då fanns ett Riksirott, som var President i fem serskilda verk, hvarföre man icke tyckte sig kunna taga mer är tre Ghefsbefaltningar på en gång ifrån honom. Äfven G:efve Horn instämde i denna åsigt, likasom Brr C, Stuart och L. Bjerta. Hr Lagerbjelm deremot, under erkännande, att det nu varande förhållandet hade likformigheten och principen emot sig, ville bibehålla Ju t. Ministern såsom Ledamot i H. Domstolen derföre, att ett sådant dubbelt element funnits cj blott från 1809 uti Riksdrotset, utan ifrån äldre tider uti Sverges Lagsän, som ej blott voro domare, utan äfven Konungens rådgifvare. Det hade således ett demokratiskt ursprung, som hittills ej varit utan nytta, och ej torde blifva det framdeles, när man besinnade, att den tid möjligen en gång torde komma — ty grund:agar stiftas ej blott för närvarande förhållanden —, då de amovible ridgifvarne icke kunna uttsla allt bvad de önska, och då det vore nyttigt alt hafva Een Embetsman, som kunde utsäga sin mening, u:an att derföre äfventyra att genast blifva afsatt. Hr Dalman upptog detta till vederläggning. Han fästade uppmärksamheten på, att Svarge ej nu är hvad det tordem varit; att i ssamma mån samhällena och foiken förändras, måste äfven deras institutioner undergå jemkning. Hade Sverge nu sådare Lagmän Som Thorgny, så vore det ej så farligt att hafva honom i ett råd; men man måste fästa sig vid de för hållanden som nu finnzs. De våder Hr Lagerhbjelm framställt voro förespeglingar, hvari Talaren ej kunde instämma, men deremot skulle man på det viset kunna tänka sig en Just. Minister, som blefve mäktigare än Konungen sjel!. — Hr Cederschöld yttrade sig egentligen i allmänhet cm behofset deraf, i hans tanka, att möjligen ännu flera lagkunnige män funnes i Konungens råd, emedan ban ansåg en Riks-Styrele böra vara uttrycket af den högsta rättvisa, i Å Slutligen antogs genom acklamation den meringen, ntt Just. Ministerns Ledamotiskap 1 Högsta Domstolen borde försvinna. ste far AN