Ssamnallet ea acnna lika arisratt och 2 andra ICKE. Professor Grubbe ansåg den lika arfsrätten fullt öfverensståmmande med den naturliga billigheten; ech om lagen hade att afse icke något annat, så skulle talaren ej ett ögonblici tveka att bifalla betänkandet. Skälen för den olika arfsrätten upps:älldes af talarer, och deras mindre giltighet i den moderna tiden deducerades med hans vanliga klarhet i framställningen. De skäl hvilka talaren angaf för det gamla stadgandet voro 1:0 den mindre aktningen för qvinnan: derna kunde dock icke i våra tider medgitvas. 2:50 Egendomarnes sammanhållande; men att de gamlas begrepp derom i moderna tiden ej kan bilehållss, bevisades. Att den föreslagna förändringen skulle micska allmogers besutenhe:, genom den befarade hemmansklyfnit ansåg talaren vara icke till den grad farligt som ran framyällt. Likväl trodde talaren det vara rådligast att låta detta förslag hvila tilis Lag-kommitl.ns arbeten i sin helbet pröfvades, eller att man vid denna riksdag icie afgjorde det, så fram: ej de två Stånden, hvilka det närmast angår, anto20 förändringen. Med P:iofessor Grubbe i:stämde Piosten Mittag i öfrigi utem deii, att denna förändring ej skulle pröfvas förrän i sammanhang med Lag kommittgens hela försleg, emedan, som talaren påstod, man på det sättet aldrig torde få komma tll pröfningen af det hela, emedan det torde bli en omöjlighet alt på en gång upptaga till afgörande hela detta arbete. Lättare skulle det alid blifva om man pröfvede och afgjorde vissa delar liksom på förhand. Dom-Prosteu Holmström instämde med Professor Grubbe och ansåg uranlagenheten mot Bonde-Ståndet fordra, att man avaktade diss beslut i frågan. Dr Lindahl insåg ce hvarföre den gamla lagen ej finge orubbad qvarstå, då den icke varit orsaken till något allmänt öfserklazadt ondt. — Prosten Nordin såsom född i och boerde i grauskapet af de trakter der salig Blenda lefde, och sjelf hifvarde såsom bondeson tagit arf efter de i Waärends hsred gällande lagar, ställde sig på fruntimrens sila. Af erfarenheten intygade telaren att, i Wärends hörad, mannen ieke ar mer subordinerarde under qvinnan än på andra, att herumansklyfningen der ej är större än på ardra, vt! välmågan och sjelfständigheten der ej äro mird:e än på andra ställen. Deri instämde Prosten Edvall. I samma syfte telade D: Björkman med hvilken förenade sig prostarne Hallström och Åstrand. Dr WNibelius såg ej något rältsvidrigt i cel gamla stadgandet, men ansåg det nya förslaget innebära så tvifvelaktiga följder, att han detsamma ej kunde biiräda. Deri instämde Dr Elfström och Prosten Hallbeck. För betänkandet yttrade sig Dr Grenander och Stats-Rådet Poppius, som deltagit i uppstallande af detta Lag-kommittens förslag. Prostarne Afzelius och Bjursten yrkade återremiss för Bonde-Stånvdets skull. Genom votering återremitterades betänkandet i denna punkt, med 16 röster emot 15, som voro för bifall. Red. anser sig ej böra förbigå att i korthet vidröra Borgar-Ståndets diskussion öfver den vigtiga frågan om Bankens organisation såsom embetsverk, före återremissen af Banko-Utskottets betänkande i ämnet, för hvars innehåll vi 1 en egen ariikel under loppet af förra veckan redogjort, äfvensom att meddela ett utdiag af Hr Carl Stuarts intressanta anförande öfver samma ämne? Hr Heiledaij, med hvilken Hrr Linderholm och Valleij förenede sig, talade emot Utskottets förslag i afseende på Chelskapsinrättningen inom Banken, och yrkade ålerremiss, Hr Ekerman tillstyrkte deremot Ståndet att bifalla Utskottets försiag. De skäl Kommissaria:ets pluralitet anfört, ansåg Hr E. så talande att de borde vinna öfverband. Kommissariatets minoritet har önskat ett Öfver-Kommissariat med högre rang och högre löner; m:n med ganska litet att göra vid: intiräffarde Rizsdagar, Revisioner m. m. d, då de: v:-ro befriade från deltagar.det i expeditionsbesväret. Talaren fruktade, att, om minoritieiens mening skulle segra, favoritskapet skulle komma alltör mycket i ging. Vissa tamiljer tyckas hafva fått nepotismen i arf. Det vore bårdt, om den som gagrat på sin plats, mer ej uppvaktat lika flitigt som en inom verket yngre, skulle blifsa af denne förbigången, 0. S. V. i . Hr Santesson, som förenade sig med reservanterne cmot utlåtardet, ansåg Je:samma så mycket hellre böra återremitteras, com frågan bitvit afgjord genom det uislag i voteringen, som den förI