Aftonbladet – 4 oktober 1834, sida 3

Svenska Minerva, som under den passerade beklagliga koleratiden varit behäftad med en viss dufvenhet, och af en omtänksam farhåga för allt som kunde verka till häftiga sinnesrörelser, undvikit att inlåta sig i någon allvarsam polemik, har, sedan sjukdomen så betydligt aftagit, åter repat modet. I går har hon dragit till strids emot Hr W. F. Dalman, för det han yttrat sig på Riddarhuset angående extra anslagen, oaktadt han sjelf förklarat det sådant icke skedde med anspråk att förstå detaljerna, hvilket Minerva framställt såsom orimligt och oförenligt. Utan att vilja gå Hr Dalmans eget svar i vägen, som icke larer underlåta att närmare förklara sig häröfver i det blad hen disponerar, vilja vi, enär detta ämne. icke blott angår honom personligen, utan representanternve i allmänhet, hvaraf den stora plureliteten visserligen icke kan göra sig anspråk på detaljlunskap angående en mängd till försvaret hörande ortislar, men ändock har att yttra sig till bifall eller afslag ef Regeringens propositioner, föra Minervas uppmärksamhet på det af Hr Petrd i StatsUtskotiet upplästa anförande, som meddelades i gårdagsbladet, och hvaruti hennes inkast redan finnes på ett tillfredsställande sätt vederlagdt. Det bör dessutom anrmärkas, att Herr Dalman icke ingått i någon pröfning och förkastelse af Regeringens. försvarsplan, utan fgentligen motiverat sin vägran derpå, att en sådan plan saknades. Detta: är likväl, menar Minerva äfven, icke något skäl, och det vore, säger hon, högst oeftertänksamt och planlöst af Regeringen, att lemna så besksffade meddelanden åt Rikets Ständer, emedan det ligger i den sanna konstitutionalitetens princip, att en representation ej skall ingå uti administrativa detajer, af det skalet, att den icke förstår att administrera o. s. v. Hvilien förvirring i begrepp att kalla sådant administrera! Den som icke vill blanda bort korten, såzrom Minerva, finner genast det skefva i detta räsonement; ty man begriper lätt skillnaden emellan att pröfva administrativa detaljer, och att endast begära, det Regeiingen skall framlägga sjelfva omfånget och hufvuddragen af de företag, hvartill medel begäres af Ständerna, på det dessa må kunna pröfva, om landets tillgångar medgifva deras utförande, och deröfver yttra sin tanka. Har väl någonsin Regeringen äskat bidrag till ett industrielt företag, en kanal, en vattenlednirg m. m., hvartill ej kostnadsförslag tillika blifvit framlagd:? Och med hvad rätt vill man