Aftonbladet – 4 oktober 1834, sida 2

— ältven om de kunde 1 ogenbirckets behol såcatt säga framtrollase) — så kunna de dock icke vederbörligen, det. vill-säga med öfvade och tillräckliga trupper besättas, och följaktligen ej heller kraftfullt försvaras. Och under förutsättning att allt parti drages af ce resurser, som fältbefästningen och den närbelägna hufvudstaden kunna och skola erbjuda, så tror författaren dock att den aktiva styrka af 6,000 å 8,000 man, som i första hand kan hopdragas, svårligen kunde, äfven uuder de manligaste ansträngningar, försvara och skydda Stockholm för härjning och ockupation. Men stormfrie bålverk d) åter fordra ej så talrik och ej heller så öfvad besättving. Nej, der är just rätta strideplatsen för den käcke medborgaren, som väl är ovan vid vapnen, men deremot van och stolt att känna sig fri och oberoende. På den säkra och starka muren känner han sig sjelf stark, ty han inser att fiendens öfverlägsna skicklighet i vapenkoasten och manövren betyda här så ganska litet — och han tror derföre och vet att en hand full iappre ech frisinnade män der kunna trotsa och besegra hela skaror af fiendens krigsvanaste trupper. Aftonbladets förmenande om den enorma hostnaden, periferien af de 3 Svenska milen och de dubbla raderna af fästningsvwverk till skydd för rygg och flanker — bevisar klarligen att Redastionen ej velat tänka sig in i ämnet. Ty hade den velat göra det, så skul!e den hafva kastat en blick på en special karta öfver belägenheten kring Stockbolm, och gen skulle då otvifvelaktigt hafva funnit att de tre milen kunde och borde reduceras till 4,090 alnar, hvilka utgöra sträckningen från Ulfsunda fjärden till Brunnsviken; och på de domirerande höjderna hade hon då tänkt sig ett system af sådane bålverk, soma författaren i sin lilla skrift angifvit. Eon hade då äfven tänkt sig dylika fästningsverk vid Stocksund och Dockan med reträttpositioner vid Åilkistan och Danviks tull; hon hade tänkt sig vid Sktantsoch Hornstullar samt vid Tranebergs bro sådana fästningsverk e) — och Stockholms befästande å landsidan skulle då för heane framstått j allenast såsom utförbar, utan sisom en nödvändig angelägenhet, den der, i anseende tilldess vigt och värde, kunde för en högst ringa kostnad utföras och vinnas f). Hurtvudstadens befästande till sjös är en nädvändighet som är allmänt erkänd, och issänrdarea inser naiviligtvis att detta företag bör och måste främst utföras; men han vågar fritt påstå att isjelfva hufvudsaken är föga vunnet med detta befästande ensam:; och han tror att mången torde instämma i deita påstående, enär man vet ati landstigningar kunna ske så väl i norr som söder om staden och det några mil blott derifrån, utan att den fiendtliga Rottan behöft passera någon af våra sjöfästningar, Detta är ett faktura som våra fiender alltför väl veta. Vid Närinogsberg är för dem icke obekanta landningsplatser, ty de hafva hemsökt dem i fordra dagar och Trälhafvet torde af dem icke var mindre kändt än af oss. Må vi erindra oss det. Må vi begrunda hvad meningen med anläggningarne på Aland månde vara och må vi som Svenske män fråga oss om skäl och tid nu äro för handen, att ställa våra fäders land under den Europeiska politikens förmynderskap eller göra dess tillvaro, såsom sjelfständig stat beroende af förhållanden och händelser, som erfarenheten visa oss tillförne kunna tima utom beräkningens, ja utom rimlighetens gränsor. Må vi begrunda allt detta på samma gång som vi öfverväge och öfverräkne vigten och värdet af Stockholms betryggande och må vi derefter, men först derefter, våga afgöra och kungöra vår öfvertygelse huruvida Nationens väl och ära fordra eller icke fordra att Representationen anvisar medel till hufvudstadens fullständiga befästande, det vill säga dess befästande så väl till lands som till sjös. Aftonbladet låter vidare förstå att författarens åsigter föga betyda, enär erfarne och vetenskapligt bildade militärer. skola förmena att de föreslagne bålverken snarare skulle förmirska än befordra möjligheten af ettaktift försvar. Desse såkallade erfarne militär-vetenskapsmäns förmenande i all den aktning och ära det möjligen kan förtiena — förblifver dock författaren vid sin opinion. Men då Redakt:onen åberopat militäriske vetenskapsmän såsom auteritet — kunde Allmänheten möjligen anse c) Griafven som är så angelägen till skydd mot stormning kan oftast ej erhållas, och brist på jordtillgång på höjderna gör arbetet dessutom