att förvänta beviljandet af tryckfrihet, och i ingen enda af hans många löftesrika proklamationuer finnes den heller omnämd med ett enda ord. En regets ring, som sökte sitt fotfäste och stöd i fördomar och vantro, kuade visserligen icke tillå!a tryckfrihet; men talaren hoppades att Drottningens regsering icke kunde vilja räknas till denna klass. — Lifligast försvarades tryckfriheten af Ur Palarea, fordom läkare, sededermera GCortezdeputerad och general, åren 1821 til 1823. Om man 18:10, då nästan hela Spanien var öfversvämmadt af utländsta fiender, utan mehn för fäderneslandets sak, kuaonat prokiamera tryckfriheten, så kunde talaren icke inse någon grund hvarföre de n icke nu kunde beviljas, då ju blott en litea del af landet är i insurgenternas våld, nu, sedan Spanska folket i lidandets skola, hvilken det geromgått under absolutismens välde, mognat till åtnjutande af konstitutionell frihet. Måtte man upphöra att komma fram med invänningen om den lägre folsklassens vanvårdade kultur:iillstind. Dessa klasser stå icke i andra länder högre i odling än 1 Spanien. Men ja längre de stodo efier, desto oundgärgligare vore det att, genom införandet af tr vekfrihet, mångfaldiga medlen til! befordrande af bildning och upplysning. T-laren hade af tryckfrihetens motståndare blifvit mött med det inkasfet, att det sjolfsvåld, hvartill tryckfriheten urartat åren 1822 och 1923, mest bidragit till undergången af Cort: honest en. (Hr Lopez-Bannos, likaledes f. d. general och deputerad till Cortez, hade nemlicen påstått, alt de tygellösa yttran: derne i jurnalerne Tereerola och Zuriago 1522 varit medelbara aniedningen till undergången af 1512 års konstitution). Men han sva:ade häctill, att ett helt annat efl än det i Tercerola och Zuriago utejutna, I åstadkommi it denna olyckliga ketastrof. De mutor, som hel:ga alliansens spioner användt, så länge de åcnu uppehöllo sig i Madrid under den pompösa benämuvingen af ambassadörer, dessa mutor kunde till en stor del den förslappving och det förderf till krifva as, som gjorde det så lätt för Fiansyska invaslovsarmden alt tillintetgöra Spaniens frihet. — AA andra siden uppträdde väl flere af Kammarens ledamöter mot ti yckfriheten, men ingen enda vågade besirid: densamm i principen, utan insiränkte sig hufvudsakligen till det argument, att Spanien ännu icke vore moget för denna institution, utan vore bättre belåtet med en väl organiserad censur. Martinez dela Rosa varierade detta tema i ett långt tal, men com af åhörarne upptogs med sådan ovilja och förorsakade sådant butler på gallerierne, att Kermarens president måste gripa till sin ringklocka, och förmana till tystnad. Samma förhållande inträffade då en annan Prokurador, Riva-Henera, för 15108 ena modifikation i den ifrågavarande arilkela af petilonen, hvarigenom densamma blefve alfaitad i utryck, som mera närmade sig regeringens åsigter. Bit cerhördt buller uppkom åter på gallerierne, och det var med största möda presiden:en kunde återstalla tystnad. — Sedan diskussionen olet bragt till slut, anställdes voiering, då, såsom förut blifvit nämdt, artikeln antogs i sin ursprungliga form, med 57 röster mot 55. SRA VETT TTIETERD ETS TIERP TR ET SUNT TIPSEN HE ——— vv— LLLuevse vv —— vs mr ——