År TE a VV ÅA VV MV Af Biskopen Doktor a f Wingård: Jag anmärker först, att, om Utskottet antagit ritt va, det varit i sin ordning att framställa för detta val hvilsa qvalificerade som helst, utan afseende på stånd. Sådarpt är det citerade förhållandet i Norge, men annat i Sverge, der således Possessionater och Embetsmän icke såsom blott sådane kunna komma i fråga till upptagande i de förhand varande, rationclt afrundade stånden Man stöter sig på ordet intresse och missförstår dess befogenhet till representation, då man icke tänker sig det rent. Det är det gemensamma af lika yrke, lika bildning för detta, lika rättigheter, som binder korperationen, hvilken senare är Ståndets preformation. — Likasom af familjerna korporationen, af korporationerne Ståndet, så uppstår af Stånden stater. Lyckligt är att grundfäste, skickelse och häfd redan bildat våra Stånd, dem vår upplösningstid väl kan förfuska eller upphäfva, men icke med något bättre ersätta. Under Utskottets många, sorgfälliga och långa öfverläggningar har det tillräckligt visat sig, hvilket motstånd den häfdvunna, med vårt stalsskick sawmanvuxna Ståndsformationen ställer mot äfven de mindre förändringarne, och sedan mot en total omstöpning. Jag upprepar, att Embetsmännen icke hafva något eget karakteristiskt och sjelfständigt intresse att representera. Att intaga dem i Presteståndet, vore så mycket mera irrationellt, som detta redan har ett bestämdt och skarpt begränsadt intresse, såsom Kyrkans vårdare Det element, som Presteståndet kunde upptaga, vore Elementar-Läroverket, hvilket, likasom nu Högskolan, kunde sända ombud, såvida det icke anses nog vårdadt af Bskoparne, Läroverkets Eforer, och af de Lektorer, som alltid funnits och troligen komma att fiunas bland Presteståndets Ledamöter. Inträdesrätt Lör dock blott vara medgifven, icke älagd, emedan den, för knappt lönade, torde anses mera för en börda, än en förmån. Längre sträcker jag mig icke i eftergift, emedan jag vet, att jag på denna punkt står på säker grund. Så snart man förfar irrationd!t, kan intet freda från irrsprång. Emedan man utan giltig grund vill intaga Embetsmän, skall man ock, hur man vänder sig, begå inkonseqvenser. Svara mig den det kan, om det är rangen? om lönebeloppet? om tjenstens beskaffenhet? om någon annan qvalifikation skall afgöra befogenleten Hvar finnes ock nu den allmänna bildning instängd, som skulle vara Embetsmännens Majorat? månne icke åtmind stone denna flacka och breda, lika visst i det första Ståndet som i det andra? sjelfva lärdomen tillhör icke längre detta uteslutande. Prestens och Embeismannens i allmänhet bildning är icke heller densamma. Den förres är, bör åtminstone vara, vetenskaplig; den scnares är ofta, kan ätminstone, äfven på lifvets höjder, vara routinens verk, Någon naturlig förening finnes icke mellan dessa elementer, hvilka endast godtycket kan hopgylttra. Af Prosten Hallström: En representationsreform är med höga rop påkallad. Men tiden synes mindre vuxen, att åstadkomma den. Dertill erfordras wed rätta, jemte en klar och sanna uppfaitnivg af den represenativa förfaitnin,ens ide, äfven förmåga alt återgifva den, lämpad efter de särskilta, så yitre som inre förhållanden, hvilka tillhöra vår tid och utmärka vårt land. Ait Utskottets härtill uppgjorda us: tf skulle tillfredsställa, är mindre anledning att förvänta. Likväl torde detsamma förtjera nigon ursäkt, i grund både af ämnets svårigheter och meningarnas strid deröfver. Omfattande dena åsigt, att Ståndsfördelningen säkrast bibehålles, såsom representationens grundval, hade jag icke destomindre trott, att den kunnat i sin mån modifieras. I sådan öfvertygelse biträdde jag, och yrkade bifall till det förtjenstfulla förslag, HAr Grefse Spens framlagt, att på 2:ne Kamrar sammanföra de fyra Riks-Stånden, jemte öfriga ännu icke representerade Medborgareklasser, hvilka borde vid föregående valen I:kaledes bilda särskilta afdelningar. Sedan åter denna djupare ingripande förändring blifvit af Utskottet underkänd, syntes mig icke böra underlåtas försöket, att efter en enda ledande idd rekonstruera våra fyra Riks-Stånd, och deruti upptaga de flere medborgare, hvilka, i följd af den från äldre tider och förhållanden qvarstående inskränkningen, äro från representationsrätt uteslutne. Men i sådant hänseerde röjer Utskotiets förslag en dubbel brist, dels genom underlåtenhet, enär såväl ofrälse Ståndspersoner, som militäre Embetsmän blifvit alldeles förbigångne, dels genom öfverdrift, då Kongl. fullmakt är bestämd att blifva den ledsven, som i andra Ståndet skall införa civile Embetsmän. För bibehållande af Ståzdsfördeninz och Ståndsvis skeende val herjag fuvnit iilliöckliga skäl der-: ult, ati sålunda ej till sjelfva grunden upphäfves hittills bestående valch represeniatiorssätt, ej heller någons häfdvunna rät förnärmas, under äfs ventyr alt dock icke finna det bättre man söker utan möjligen något helt annat: en ökad missbelå. tenhet. De så kallade allmänna valen hafva alideles icke något så afejordt företräde, antingen de praktiskt bedömas efter erfarenhetens viitnesbörd eller lecretiskt; då de alltid skola finnas lida af en främmande och nog tillfällsg bestömnins, i följd af