Aftonbladet – 30 september 1834, sida 3

Några ledamöter af Bondeståndet ha redan i N:o 222 af Aftenbladet yltrat sig, — en annan ofrälse ståndsledamot önskar få tillägga några ord — i anledning af tilldragelserna uader och cfter det misslyckade förstärkta BankoUtskottet häremdagen. Man har förebrått dem af ofrälsestånden, sem då tillkännagåfvo silt missnöje öfver flera af Ridd. och Adelns uteblifvande, alt hafva öppnat en konstitutionsvidrig diskussion. Detta missnöje förmäles ha blifvit med stillatigande. åhördt af Ridd. ech Adeln ur det skäl, att man ej ville blottställa sig för förebråelsen, att hafva i en slik olsglighet tagit del. I förstärkt Utskott äger ingen debatt, blott votering, rum — det medgifves; — men det ifrågavarande obesvarade missnöjet uttalades ju icke förr, än den tillförordnade Ordföranden förklarat, att något förstärkt Banko-Utskott ej kunde organiseras eller träda i verksamhet af brist på ledamöter från Riddarhuset. Deraf är ju tydligt, att något förstärkt Utskott för tillfället icke fanns, och att man således pro excrcitio gerna kunde argumentera och refutera argumenterv i åtskilliga ämnen. Mig synes derföre ropet på oformlighet i detta fall förlorat all åsyftad kraft och verkan. Hvad angår det loford, som någon gifvit sig och medbröder för visad mesta verksamhet i Utskotten vid förra riksdagar, och förmodligen kat exokön Stats-Utskottet vid sista riksdag; så kan derpå med så mycket större skäl lämpas det latinska ordspråket: propria laus sordet, som följderna af denna verksamhet varit ingenting mindre än välluktan!e för nationen. Beträffande dernäst de starka middagarne, så vore intres ant få veta, hvem den var som gaf sista Stats-Utskottet dessa 1 ärenderna ingripande anslagsmållider, hvilka gjorde att man friko.tigt beviljade, cfter att hafva blifvit frikostigt undfägvad. Det berättas väl alt cn Icdamot af samma Utskott skall hafva stundom varit plögad af sömnsjuka, — om flere är ännu okärdt, — mer då denne 1:o är redan afliden och man icke bör tala ilia OM de döda; 2:0, troligen ej förljente förbråelse för njugghet i anslagsväg, samt 3:0, tillhörde den fraktion af representaliouen, som, för sin likstämmighet i allmänhet med pluraliteten af Ridd. och Adeln då fråga var om skatters utgörande, rätteligen anscs böra förflyttas ur ofrälsetill frälse-ståndets pleni-rum; torde tillmälet få anses vara mindre lämpligen valdt. Ofrälseman.