Aftonbladet – 30 september 1834, sida 3

Af intet blir intet, säger ordspråket. Attaf 1934 års Konstitutions-Utskott icke blir någon representationsförändring, är något som hvar och en numera inser; och det är således mera såsom en kuriositet för det vigtiga ämnet skuil, än för det intresse Läsaren nu kan vänla sig af denna frågas utveckling, som Läsaren äfven i vårt blad får meddelade de betänkanden Utskottet afgifvit till Ständerca om sina små tillsatser i den fyrdelta representationen och det vilmenta, föga verksamma palliativ af Landtdegar, hvarmed Utskottet föreslagit att afhjelpa de båda olägenheterna af Riksdagarnas längd och de långa tiderna deremellan. Med den rikt ning, som ligger i dessa Utsk:s arbeten vore det cckså en iemligen fruktlös möda, att genom någon argumentation denna gåvg seka erhålla någon annan grundval att bygga på, än de fyra ståndens. Att det emellertid äfven inom Ut:skottet, icse felats män med förmåga att klart uppfatta och framställa de öfvertygande skälen om behofvet af en förändring härutinnan, det visar den utmärkte I-damotens af Presie-Ståndet, Prosten Hallströms reservation, som i morgon skall följa jemte de öfrige ledamöternes. Fragan är ock mindre om den fyrdelta formens olämplighet, ty den är längesedan afgjord, än huruvida man helt och hållet misströstar derom, att äfven ibland Ståndens representanter skall komma att finnas nog allmän anda, nog hjerta och patriotism att för åt hela sanrshällets rättvisa fordran uppoffra enskilda eller korporationsförmåner, som i sjelfva verket icke äro annat än en skugga. Vi bekänna att vi icke hysa en sådan misströstar; men att stunden för detta sköra offer på fosterlandets altare ännu icke är kommen, det medgifves, så länge män sitta i Konungens Rådkammare och närmast monarkens öra, som öppet förklara sig emot denna likasom de flesta reformer, och äfsen den mest fördelaktiga u!gång hos Ständerna sålunda icke skulle medföra något annat resultat, än att den tunga bördan mödosamt hade blifvtt vältad uppför en höjd, blott för att nedrulla på andra sidan och göra d2 arbetande modlösa till nya ansträngningar. En tröst härvid ligger deruti, att fem åri en mnetions olitiska Hf betyda så föga; och huru mycket kan dock icke derunder förändras? Emellertid komma säkert diskussiorerne i Stånden öfver detta ämne att förete mänga intressanta punkter för betraktaren, genom det tillfälle, som de: vid, likasom i frågan om juryn, beredes representanterne till en opinionsyttring, och folket alt närmare iära könna, hvilka äro dess verkliga vänner. Det är i synnerbet i detta afseende, som representalionsråsan, äfven i det skick KonstitutionsUtskottets memorjal försalt den, äger en vigt och betydelse, och som d.ssföredragning i RiksStånden kommer att följa med spänd uppmärksamhet, såsom ett budskap för Svenska folkets framtid. RR