Aftonbladet – 27 september 1834, sida 2

dertill vunnen skicklighet. Föredragningen af grundlagsfrågor vare samma mans tillhörighet, som föredrager ämnen rörande allmän lag, Uppsättande och meddelande af kongliga propositionerna och skrifvelserna till Rikets Ständer böra väl ock tillhöra departements-cheferna, som beredt och föredragit deras innehåll. Af Prosten Hallström. Jag kan icke lemna oanmärkt, att den sammanblandning af nog olika men tillika hvar för sig högst vigtiga funktioner, som vår statsförfattning redan påfört Jusiitie-Statsmini stersembetet, blifvit, i nu afslutade utkast till förändrad konstruktion af Statsrådet, icke häfven utan i sin mån än mera förökad. Utskottet yttrar väl den åsigt, att Justitlie-Statsministern icke utan betydelse blifvit af lagstiftaren insatt i Statsrådet, såsom en föreningslänk emellan de förvaltande och dömande makterna, men förklarar ej närmare de motiv, i grund af hvilka detta samband ansetts böra såväl fortfara som ytterligare förstärkas. Jag återfinner snarare deruti ett äldre och nu betydligen tilltagande organisationslyte, enär uppenbart å Justitie-Statsministern blifvit hopad, å ena sidan, en flerdubbel börda, den svårligen någons skuldror torde kunna rätt uppbära, och å andra en större andel af makt och inilytelse, än som vill sammanstå med en vwis statsformation, dervid man icke i teorien allenast plägat åtskilja utan ock i praxis gemenligen sökt att icke förblanda den lagstiftande och administrativa makten. I sådan renhet har dock förslaget icke uppfattat Justitie-Ministersembetet, och följden deraf röjer sig i de flera från åtskilliga håll uppkommande anomaia och irrationela förhållanden. Ibland Konungens radgifvare skall en enda finnas, ur konseljen inamovibel, såväl för Konungens enskilta vilja, som nationens sam fälda önskan? Om än båda Statsmakterna sammanstämma i sitt omdöme, han är dock icke föranlåten lemna sin rådsherrestol, förr än hans egen vilja eller en synnerlig så af granlagenhetens hofsamma betänklighet som af formers derutöfver inlagda förhinder — tillbakahållen opinionsyttring bjuder honom frångå sin plats i Högsta Domstolen. — Chefskapet för en gren af administiaionen, eller inseendet öfver hela Justitie-väsendet, således öfver lagstiftningens behof och lagskipningens gång, samt, ulom föredragning af alla Departementets befordringsmål, Fingvården och den Judiciära polisen, bvyartill utan tvifvel hörer beifrandet af Domare -embetsfel — framställes såsom en sak, förenlig med Domarens kall, likasom kräfde ej hvardera befattningen särskilt, så väl i afseende på göromålens mängd, som olika beskaffenhet, sin man, eller kunde någondera af dem anses såsom bisak, Ändteligen, utan uppdragen gränseskilnad emellan förbemälte GChefs-befattning och Justitie Kanslerens, hvilken, såsom det heter, kommer att vidblifva sin egentliga bestämmelse, att föra allmänna åklagare-talan — ehuru Hans i Grundlagen utstakade verkningskrets vill vara vida rymligare, — skall det tillhöra främste Ledamoten af Konungens högsta Domstol att, i egenskap af Justitie-Minister med kontrollerande myndighet tillse, huru lag och rätt skipas i landet, bärvid dock ingen ansvarig för hvad Han gör eller låter, Så beskrifver sig den Cirkel, hvarigenom, i strid med all konstitationel fordran, ec fullkomlig ansvarslöshet blir distinktiva karakteren på ett Minister-embete i Sverge, som dock skall vårda lag och rätt samt för framtiden utvustas med långt större makt och betydenhet, än som bittils varit åt detsamma upplåten. Det så kallade Justitie Departementet skiftar likaledes, till följe af Justitie-Ministerns dubbla befattning, emelian administrativa och judiciela bestämmelser , utgörande å ena sidan M:nister-embetets Expedition, å andra en 3Jeredning af Justitie-målen, innan de i IHögsta Domstolen föredragas. Jag anser, all Justitie-Kanslerer, hvilken Regeringsformens 27 S. ålägger att ä Konungens vägnar hafva tillsyn öfver vättvisans han: hafvande, och som alltså i väsendtligaste måtto redan de jure är Justitie-Minister, äfven de facto bör blifva det med tillägg af öfriga dit hörande attributioner, sådane de af Hr Biskopen af Vingård blifvit välgrnudadt uppgifne: att den urder besigde Minister Iydande Expedition icke bör bandlägga de vid FBögsta Domstolen anhängiga rältegångsmål, eller till densamma ställas i något tjensteförbållandes att främste Ledamoten i Konungens Högsta Domstol aldrig må tillika bekläda ett Statsråds-embete, emedan hvar och en Kovungens Rådgifvare bör vara för sina räda fån KR KHnlats amovibel: och att