Aftonbladet – 26 september 1834, sida 2

Om Kolerans uppkomst och fortplantningssätt. (Slut fr. gårdegsbl.) Det kan väl sålunda af ingen läkare, som följt med sin tid, nekas att på de ställen, der koleran utbrutit i vår verldsdel!, hafva de yttre omständigheterna längre tid före utbrottet förberedt sjukdomen. Enligt samma erfarenhet har man äfven ådagalagt, att genom desse ensamt icke sjukdomen uppstår, utan erfordras dertill äfven vissa tilifällighetsorsaker, hvilka, likuelsevis sagdt, utgöra de gnistor, som sätta der, genom miasmat och den specifika koleriska sjukdoms-konstitutionen förberedda kroppen i brand eller gifva hufvudanledningen till sjelfva sjukdomens uppkomst. Dessa sjukdomens framkallande orsaker äro: 1:0 Dietfel, j förnämligast magens öfverlastning mat och dryck, förtärandet af osunda födoämnen. 2:0 Förkylning, särdeles under inverkan af fuktig kyla. 3:o0 Fatiger celler öfverdrifna kraftansträngningar. 4:o0 Sinnesrörelser, särdeles hastiga och nedslående, såsom förskräckelse, ängslan, grämelse, förargelse, sorg, vrede och dylikt. Balz säger i sin berättelse, att af 70 kolerasjuka, som han behandlat under det farsoten gick i Berlin, var ingen enda, hos hvilken icke sjukdomen genom inflytelsen af nyssnämda orsaker hade sin uppkomst, och deri instämma allmänt kolerans historiografer från alla länder. Det är särdeles genom de 2:ne senaste klasserne af dessa orsaker, nemligen fatigerna och sinnesrörelserna, som de mesta anledningarne hafva sitt ucsprung till den åsigten att koleran smittar. Genom fatiger är det som icke sällan läkare och ofta nog sjuksköterskor insjukna. Författarea till denna uppsats har sett exempel på sköterskor, som 5 å G dagar, utan en timmas afbrolt gått de sjuka tillhanda, och äfven på de bäst inrättade sjukhus m åste hvarje sköterska hvarannan natt vaka, samt dessutom vara i tjenstgöring hela dagarne. De reflektera sällan till, när naturen ger tillkänna att de böra hvila och ieke åter gå i arbete förr än krafterna återkommit. Också äro icke förrättningarne af den art, att de för ovant folk bidraga till sinnets lyftning. Är det då underligt att en och annan af servicen på sjukhusen sjelf blir i någon ;mån angripen? . Beträffande åter de deprimerande sinnesrörelserne, så ligga exemplen af dem aldranärmast förhanden i hvarje grannskap af farsoten; den vidtberömde Professor Burdach i Königsberg, som der 1831 upplefvade en af kolerans grymmaste grassatioper, har till följe deraf i en egen afhandling utredt, att om koleran smittar, så är det endast genom dessa själs-ivflytelser. Ett ganska lärorikt utdrag ur Burdachs yttrande var för icke längesedan infördt i ett nummer af Linköpingsbladet. Berättelserne om de hastiga dödsfallen i den paralytiska koleran, om huru till utseendet friska och muntra personer, som kanhända nyss förut tagit sin goda måltid eller deltagit i en glad sällskapskrets, korrt efter innan dygnet ändat sitt lopp redan gått till sina fäder, förutsätter en hvar i bäpenhet, så att man icke sällan sett hela sar qväm bleknra och angripas af svaghet. Än mera är detta förhållandet i de hus, der dödsfall inträffa; 2å de äro af den hastiga arten, så inverka de menligt gecom den plöt liga förskräckelsen, helst de sjuka ofta rog äro nästan utan plågor, kräkningaree och diarrheen gä nästan utan att de sjuke reficktera dertill, mången tror knapt sjelf att han är rigtigt sjuk, utan säger sig blott ha förkylt sig. De fleste bibehålla full sans, redighet och muskelstyrka in i sista ögonblicket, ofta äfven sedan hjertats rörelser äro omärkbara; han drager en suck och allt är förbi. Den, som varit närvarande vid sådane scener i privata kus,. kan beviltna buru häpnad och förskräckelse genomgå familjen, väningen, ja hela huset. En hvar tänker: buset är smittadt, — vi sjukna, — turen kommer snart till 055, — ingen rädddning. Menniskor bli slagne af för. kräckelse och modlöshet som af åskan, ingen förstår att dämpa denna förtryckta belägenhet, som i den familjen, der dödsfallet skett, än mera ökas af sorg, bekymmer för framtiden, af förtviflan, fruktan för smitta hos dem, som handterat de sjuka, nattvak, fatiger o. d. Först sjukna några af de mest förskräckta eller mest fatigerade; scenerne repeteras, och hela faI miljer, våningar, ja hus dö ut, som om pesten gjort sitt