Aftonbladet – 25 september 1834, sida 2

att börja en rättegång, mitt olagliga fängslande, innan den egentliga målseganden, Konungen sjelf, yttrat sig, huruvida åtal skulle äga rum eller icke, samt hela min behandling under arresttiden, de öfverträdelser af grundlag och författningar man derunder tillåtit sig, så blir hela proceduren, efter mitt omdöme — och troligen äfven efter många fleras — cj ett bemödande att upprätthålla lagarnas och Konungavärdighetens helgd, utan antingen ett angrepp på konstitutionens bufvudgrunder och yttranderätlten, eller i lindri gaste fallet en personlig förföljelse. Å : Följande bidrag till målets karakteristik torde förtjena Hr Justitie Ombudsmannens synnerliga uppmärksamhet: Jag bar tvenne särskilta gånger hos Kongl. Maj:t erbjudit mig att öfvertaga teaterns administration på vilkor, som skulle medföra ansenlig besparing för civillistan och fördel för litteratuven och konsten, således i dubbelt hänseende en sannskyldig vinst för Konungen sjelf. Rådgifvarena hafva ej tillstyrkt detta förslags antagande, churu man Åtminstone utan äfventyr kunnat göra ett försök dermed. De ha tvertom tillstyrkt det hittils varande förvaltningssystemets fortsättning, som för hvarje år gifvit förlust och ådragit Konungen enskilt skada och obehag, så mye!.t kännbarare som tcatern, efter hvad jag i mina rättegångsskriftev crinrat, vist icke utgör något föremål för Hans Majits personliga böjelse. Om denna teater har en utmärkt ledamot af Svenska Akademien sagt: att den cj var Svensk mer än i anseende till de spelandes personer oeh språket de talade. Allmänheten begär cj bättre än att dess monopolieegenskap måtte upphöra, en af Riddarhusets talare har erkänt, att den vore illa bygd för talscenen samt följaktligen skulie gå nader om andra, bättre konstruerade teatrar fivge anläggas. Han existerar således ej till fördel för Konungen enskilt, ej för konsten, ej för publiken — som man dessutom förnekar, att under vintern för sina penningsr få se representationer af nnnat slag, dit dess smak to de kalla henne. — Genom till: styrkandet af hennes fortsättning har man då handlat mot aila dessa förenade intressen och gifrvit henne den, mot konstilutionen, cnda stridande formen af en monopolicanstalt, till utseende till vinst för Konungen, churu i verkligheten till den regerande Konungens skada. Allt detta kunde ej vara obekant för Konungens Rådgifvare, var det ålminstone visst icke för den, hvilken jag anser som bufvuddriffjädern i hela tillställningen, ech likväl insinuerar man, att jag, genom dessa faktas vidrörande smädat Konungens person! Men om man åtalat den tryckta brochyren skulle äfven de blifvit påtvingade domaren, som derigenom haft ett svcpskäl mindre att fälla, och som deri, utom hvad jag yttrat om min enskilta förbindelse till Konungen, skulle träffat på följande ställe: min enda afsigt är, att få utrönt om Regeringen handlat efter lag, i hvilket fall jag ej beklagar mig, eller om hon det icke gjort, att få antingen godtycket upphäfvet eller ock stadgadt till Ilag. Man aktade sig derföre, att af saken göra ett tryckfrihetsmål och underställa den en jury. Man kunde cj heller på bevisningens väg slå mig. Må efterverld och samtid bedöma den väg man valt, ooh det tjenstaktiga nit, som der gjort framgången möjlig. Det återstår mig, att yttra ett ord öfver den så mycket omskrifne frasen om den dubbla tjufsrätten, och att det någonsin erfordrat en förklaring, anser jag som en skam för det allmänna förnuftet. Den, som behagar med den minsta uppmärksamhet läsa den, skall genast finna förslaringen. Jag har sagt, alt denna vidtagna beskattningen stridde mot både grundlag och allmän lag. Stadnar man härvid, torde ingen kunna kalla denna tanka oriktig, så mycket mindre, som den yttrats af flere representanter t. cx. Hr Grefye Horn cch Hr Dalman, hvilken förstnämnde i Ridd. och Adelns plenum den 8 dennes tillkänvagaf, att EkonomiUtskottet ämnat deraf göra en anmärkningsfråga mot Konungens rådgifvarc, men att detta förslag fallit för en ringa röstpluralitet. Jag har ej gått så långt utan bedt Just.-Ombudsmannen undersöka om någon särkild författning auktoriserade regeringen till detta steg: — ord som utslaget aktat sig att anföra. Jag har citerat lagens stadgande. Kan detta rimligtvis vara brottsligt? En hvar ine ser, att det skett, för att visa huru högt lagen ogillade hvarje otillbörlig beskattning. Hade jag varit galen nog, att tro, det Konungen personligen kunde dömmas till tjufsrätt, när hans rådgifvare cj mer kunna det, så är jag nog hemmastadd i konsten, att skrifva mitt modersmål, för att då ej hafva sagt: att lägga skatt på konungens undersåtare utan: när Konungen (personligen, som är omöjligt) lägger skatt på sina undersåtare. Hvarje förtydning af mina ord är en olaglighet Det torde, för en och annan, synas talande emot mig, att jag är ensam och mina domare så många. Men Galileis vore äfven många, scm föreskrefvo jorden, att hon borde stå stilla. Ieke desto mindre fortfar hon alt gå kring solen och Galileis namn skall bli så gammalt som hon sjelf. Af hans deoemares minne återstår intet annat, än orättvisa och löjligheten i deras förfarande. Målet reducerar sig till följande enkla frågor: 1:0 Är det någonstädes förbjudet att, när man talar om styrelsemakten, använda det ord, som hon sjelf begagnar, och som konstitutionen alltid nyttjar: Konungen? 2:0 Är det förbjudet, att klandra denna makt, att om dess åtgärder anföra sanna, obestridda uppgifter, när det sker i anständiga ordalag. 3:o0 Förändra dessa åtgärder natur, derföre att de vidtagits till förmån för en af Konungen disponerad, staten tillhörig anstalt, och blir deras omtalande eller klandrande då majestätsbrott? 4:0 Kunna styrelscåtgärder, hyem de må angå, någonsin sammanblandas med Konungens individualitet, och klandret öfver dem, anses röra Konungens person, när denna icke särskilt är nåmd eller utperad ? Om dessa frågor besvaras med nej, så är Högsta Domstolens utslag stridande mut allmän lag och grundlagarna. Besvaras de med ja, så har jag misstagit mig om dessa grundlagars betydelse, och jag förmodar, alt ganska många med mig dela samma misstag. Äfven i sådant fall är jag f öfvertygad, att saken cj kunnat anses annorlunda, än tvetydig, och att domarena enligt lagers föreskrift bLordt nn 1 Pr Aa LA Ja Ö stt Rb Ad fe n