Aftonbladet – 24 september 1834, sida 2

Red, bar med de två eller tre sista posterna frår land orternre fått emotiog2 ensnart sagt otalig mängd b: ef och insända artiklar, ämnade att införas i bladet af hvilka säkert vio ibland tio banulat om sp ningsanstaiterna mot koleran, och slia dessa innefattande bevis på en i de äsnu icke smittade orterna rådande, med mer och mindre värma uttalad opicion om späsrningarnes nytta, och vådan att med deras upphafvande återställa gemenskapen med landets invånare. Flere korrespondester hafva med en sådan ifver fästat sig vid denna idd, för hvilken visserligen flera skäl kunza framlöggas, att det icke varit dem nog, alt få sina tänkesätt härom attryckta; de hafva äfsen visat en nog stark intolerans emol den motsatia meningen. Sålunda har, bland annat, Red. af detta blad, bloit för det vi ett par gånger gpifvit ett sparsamt rum 1 badet, äfven åt den motsatta epinioven i en meningsstrid, som de mest ifriga forskningar i alla länder icke förmått att b.inga till något bestämdt afgörande, fått uppbära de skarpaste förebråelser, med förständigande af ingenting mindre, än att Aftonbladet nu gjort bankrutt på all den kredit, det hittils haft den lyckan att åtnjuta, och hvilken pu skall komma att ärfvas af den Skånska Korrespondenten, som på sätt läsare längrened finner, med sann enthusiasm låses öfver hela lerdet o. s. v. Sic transit gloria mundi! Vi kunna icke beskrifva, hvilket bårdt slag vi skulle hafva erfarit af dessa förkastelsedomar, om vi icke lyckligtvis på förha: d ofta betänkt, att äfven vår dag en gång måste komma, cch derföre sökt vara beredde till undergifvenhet för ödets skickelse. Men hvad vi under tiden vördsamt utbedje oss hos de läsare i landsorten, som icke tilläfventyrs redan spärrat dent ra tdning ifrån allt tillträde till dem jäfven under den återstående delen af innevarande år, detär, att med några få ord få undanrödja en tillvitelse, som blifvit oss gjord, att hafva ombytt opiaion i afseende på spärrringsanstalterna, sedan koleran kom till Stockholm. Det torde ursäktas oss om vi icke helt och bållet med tystnad möta beskyllningen för ett fel, som såvidt vi kunna minnas, nu tillög3es Red. af detta blad för första gången. Om man inom några få rader vill se ett prof på, huru långt fanaism och räddhåga i förening vid detta tillfälle kunnat drifva en författare i blindhet mot en annan, nb. icke för det denne varit af en absolut motsatt opinion, utan blott för det han icke med samma blinda ifver omfattat dess egen, så hänvisa vi till Malmö Allehanda för sista posten N:o 38, som efter ett loftal åt Skånska Korrespondenten — uti en insänd oartikel, hvars stil har elt starkt syskontycke med Skånska Korrespondentens egea uppsatser, yttrar sg om Stocahelmsbladen på följarde sätt: De s. k. liberala tidningarne i hufvudstaden tyckas deremot hafva sammansvurit sig med den i Göteborg utgifna, af uselt handelsintresse dikterade, Handelsoch Sjöfartstidningen, för att alldeles slå ned Skånska Korrespondenten, som kommit att blotta deras inkonseqvens. Aftonbladet försöker med dialektiska spetsfundigheter att förklara denna inkon:eqvens, som likväl icke låter sig för klara. Detta blad är, till sin ton, bögst besynnerligt: det tyckes gerna vilja vända kappan efter vinden och vet icke huru det skall bära sig åt, är förläget och står som emellan tvenne eldar. Före kolerans ankomst till hufvudstaden, hette det nemligen att På minst 10 mils afstånd borde karantäner anläggas och alla möjliga försigtighetsmått iakttagas för att hindra sjuk domens införande. Då man nu vände all möjlig uppmärksamhet åt landsidan, glömde man att se efter sjövägen och på det hållet kom koleran in i staden. På en gång blef det ett vindkast i hbufyuden. Nu be