Re —— nn Sedan frågan om för ändring i tiden för våra Riksdagar va:it före i Riksstången och ifrån ett par af dem blifvit återremitier2de med fö klarande af detcmensammi flacka, att Rissdegiroa borde hålles hvart tredje i stäliet för hva:t fome år, ta stånds g och Red. ir yli 5 lä C sarsh : ae la ocn i korthet redogjort för st ndens bekan: med Konstitatons U sko tets rum, eburua den redon förevar för n är I vVir tanka tyllbeka. Frå izare än Håsonanravn, som afser reformer i Riksu!!e met äendernas gäng, fyrdelning ö a upphäfvasds natuorligtvis uudevtaget, hiilket i ella fall otvifvela: Ugt a förävdring i tiden för Risstosar5 2 Y res tand itresse för, och endernas gå eras afgörande till land I NR 5 Å 52 sensems kel rn rr: gj kt fena 1 bt kr a PA ÖN GA 4 eQ 2 ev per RJ a somisk 1 tätere somm När man bi ca beten, Oc näm randteringen; eo fätare uppmärisambhet på de räcdr ngar 1 tviliaxan m. m., som ofelcsart måsmåningom stal ec kunna utveckliogen förkofr å di in; och när se e La stor del af meanikans 4 e traåtar alla de vidsträckta fagstift2? fösestå och nödvändist miste förelet hele f af tänd aniräden, som för finansernes ri: rätiongars och privatbinkers uppstår: den allmänna och hög al ava författningar ang enie aste f.amtid våson förenkli: a nn göra sig gällande såvida Svernågot följa med endra hinder af dess organiskalagar ech i ckoman besinnar, hutid förflyier inoin taaf ett femir; i hvilka förindrade ställoingar viderne emeliräd ofta belivna sis, och huru En s , Side, under sådana förhålä löpg iellantid skola bibehålla det den uppmärksamhet på allmänna som är ett vödvändigt vilkor för bästa; när man slutligen änvker på vådan deraf, art samhället genom dessa ;skof, under hvilka idderna iecte hinna 3 skussioneas skärs Id, utsältes för den vådan, att de nyttigaste fö rslag ofta icke hinna bana sig väg genom fördomar ech Intressen, och deremot förhastade projekter stundom antagas, emedan representanlerra icke öga nog praktiska insigter att irse deras o II senhet i utöfningen, så kan man icke 1 uadra derölver, att de framsteg vårt gamla Sverge å de sista 25 ären gjut, icke äro annat än tuppfja, och icke tåla någon jemförelse med dem, som stedde under den så mycker fördämda frihetstiden; och icke blott nationen, utan äfven regeringen borde derföre önska den föreslagna föränd:isgen. Ock83 finner man, at! i denna f åga äfven sådane ledamöter i konstititioas-Utskoltet, som annars icke äro böjde för reformer, insett ryttan deraf; och det är att hoppas, a!t ce, com uppställt betänkligheter deremot, vd närmare eftersinnande snart skola inse, att det enda medlet ast få kortare riksdagar, är ti göra dem tätare; att om ökade utgifter hittills varit en gifven följd af hvarje ny riksdag, så är sådant, sås.m förut blifvit anmärkt, icte riksdagarnes fel utan 1epresentanternes och de kommittenters, som välja dem; samt slutligen, att till och med hoppet om en representationsförändring afligsnas just genom de långa intervallerna, Vi torde en annan gång återkomma till en närmare utveckling af denna tanka, hvarmed vi trott oss böra uttala vårt eget omdime såsom inledning till Utskottets protokoll, hvilket härhos följer: Vidare förehades frågan om Rikets Ständers sammankomst till lagtima Riksdagen på bestämd tid, ned viss meHanrymd; Hävid. upplästes nästlidne Rilsdags Konstilutions-Utskotts Betänkanden N:is 53 och 54, med förslag till G: undlegs-stadganden i desså hänseenden