2 2 LL ACE TAR (rt BIE LUILa De ee UL CBI UN SM PAP EIS PPfel 9 som ofta nödgas vara frånvarande i Utskotten, har man, då de äro närvarande, det bästa biträdet; af dem uppgöras de bästa förslagen. Hr af Ehkenstam vitsordade Grefve v. Fersens uppgifter i afseende på Bevillnings-Utskottet, att de ofrälse stånden blifva fulltaliga genom tillfälliga suppleanter rär som helst. Han anmärkte, att Riddarhusordvingen hade ctt strängare stadgande än Riksd.Ord., då den förra bjöd, att anmärkning skulle göras emot en ledamot af Pidd. och Adela, då han varit frånvarande 3 gånger: den sednare, alt anI märkning skulle göras, då frånvaro inträffat mer än 3, d. v. s. 4 gånger. Hr Lagerhjelm fann uti motionen något nedslående för RBidd. och Adelo. Det vore för honom oväntadt, alt detta ståvd kunnat göra sig förtjent ; denstund hvarje iedamot, 1 l 2 inom ett stånd, der ära oc i af dylka stadganden, al i tro vore det förnämot utan någon liskalisasta, borde fullgöra sin plig tion. Talaren bade, såsom ledamot i StatsUtskottet vid flere föregående Riksäagar, haft den erfarenheten, alt Adelns ledamöter gjort mesta nyttan i Utskoltet; då han deremot af de andra Stånden sett en och annan välja Utskottssammanträdena till bvilotidz; andre af starka middagar alldeles otjenlige att deltaga i Utskottsarbetet. Han fann motiverna tull Friherre Boyes motion goda, men hyste det förtroendet till motionären, att han ville deruti mildra ordalagen. Flere skulle önska sig ur Utskottea blott för denna motions skull. Andra vilja behandlas med samma delikatess som de öfriga stånden, Svårigheten alt erhålla skicklige Utskottsledamöter skulle derigenom ökas. Talaren jemförde dessutom förhållandet emellan Ridd. och Adelns uppoifringar vid Riksdagarne och dem, som cjordes till ex. af en prost från landet. Ban hemställde till molionären, att ej begära remiss å motionen. Hr Ifjärne hade med bekymmer sett, huru likgutigt ålskillige af Ridd. och Adeins ledamöter skötte sitt Riksdagsmannakall, ehuru han ansett tillmäian emot ståndet kollektivt för mindre grannlaga, särdeles från en ledamot i ett annat Riksstånd, som sjelf brutit mot grundlagen genom en bortresa från Riksdagen utan permission. Friherre Stjernkrona förklarade förhållandet under gårdagen och visade, alt Ridderskapet och Adeln åtmn stone vid detta tillfälle fått uppbära ett orättvist klander. Ledamöterne från Ridderskapet och Adeln hade då ej be svarat de ledamöter från de andra Ständen, som apostrofe.rat Adeln, och talaren för ein del ansåg det bältre att med tystnad moitaga ett grurdlagsvidrigt klander, än att lika grundlagsvidrigt besvera det. Såsom Elektor trodde Friherren sig böra svara på den förebråelse, som man gjort El. ktorerne. Då desse måst 2:ne gånger i veckan, i anseende till afsägelser, välja ända till i2 ledamöter, inträffade det ofta, att man, med matrikeln i hand, hade största svårighet a!t få platserne fyllde. Hr Friherrn fann den väckta motionen förödmjukande för Adeln, hvarföre han hemställde till Ståndet, om man ej bellre skulle söka att vinna det åsyftade ändamålet, derigenom att Ridderskapet och Adeln hädanefter valde så många suppleanter, alt intet klander må äga rum. Grefve Horn återtog: att just den omständighet, att Elektorerne nödgades sammanträda 2:ne gånger i veckan visade, buru Ridderskapet och Aden uppfattade silt representantkall. Detta bevisade äfven Riddarhusets tomma bänkar, besatta, med få undantag, endast af Stockholmsboer. Hvad motionen angick, så önskade Hr Grefven, att den måtte förfalla, emedan det åsytade korrcktiyct funnes redan i grundlagarne, Hr Dalman hade ej önskat deltaga i denna diskussion, som, ehvad den annars verkade, likväl icke torde inför nationen fritaga Ridderskapet och Adeln från beskyllningen att med likgiltighet handhafva sitt representantkall. Den visade emellertid en af de stora oformligheterna af vår representation. Han instämde hufvudsakligen med Grefve Horn och ville endast tillägga, att om de enskilte ledamöternes utcblifvande i förstärkta Banko-Utskottet icke kolIecktivt drabbade Ridderskapet och Adeln eller dess Elcktorer, så vore dock firhållandet icke sådant i afscende å mässfallet i nämden för val af Justitie Ombudsmans Suppleant; ty då valet härtill skedde endast 536 timmar före sammanträdet, syntes det icke vara ett alltför långt sträckt förutseende, om man före valet gjort sig underrättad, huruvida de på vallistorne uppförde personer vistas i staden eller äro sjuka. Då Ridderskapets och Adelns ledamöter vanligen sjelfve hafva så litet besvär vid valsedlarnes uppgörande, så synes den eller de, som s:g dermed befatta, lämpligen böra tillse, hu:u dermed förhåller sig. Klandret drabbar således den majoritet, sem vanligen är den segrande vid val. Hvad PFrihesre B ijes motion beträffade, ansig talaren de deri föreslrgra korrektiven snarare motarbeta än befrämja att godt ändamål, cnär de utan tvifrvel skulle öka Utskottsledamöter. Om deremot svårigheterna alt erhålla . . hvarje ledamot finge plikta culigt Ordningsstadsan, Utskottens Ordförande, utan konsideration, fullgjorde sin ver försumliga till förlust al samt phet, alt anmäla de flera gel i Riksdagsmannarätten, så vore detta korr: kuv nog. Talaren ansåg bäst alt Frilerre Boije återtog sin motion, Hr Silfverhjelm föreslog att h ddarbusUtskottet måtte anmodas att inkomma med ott tillägg till 24 Si Riddarhbusordånivgen, så att denna S må innehålla ett tillräckligt d . KA Ib orrveltiv met JAA CM os