Aftonbladet – 20 september 1834, sida 4

En oväntad händebe, föreföll nyligen på teatern i Amsterdam. En, naturligtvis Holländsk författare, hade skrifvit en dram på vers med titeln Elvira. Under nästan heförsta aktem ligger Elvira på en divan, försänkt i eu djup sömn. Ahktrisen, som gaf Elviras roll, spelte också helt naturligt sofvande; ögonen voro tillslutna, barmen häfdes liodrigt af en läti andedrägt och åskådarne voro förtjuste åt hennes skönbet, åt hvilken hon hade vetat, att i deana ställning gifra ett särskildt behag. Äadtligen nalkades det ögonblict då Elvira måste vakna. Men o fasa! hennes replik kommer, och hon rör sig icke. Förgäfves repeterar en af medspelarne med starkare rö:t de erd vid hvilka hon skulle falla in; förgäfves snyter han sig, hostar och stampar: Elvira hade, vid en lång cch tråkig dialog emellan de medspelande — ty de Holländska verserna äro icke alltid så goda som den Hollävdska sillen — verkeligen fallet i en naturlig sömn. Redan skrattades det öfverljudt ifrån alla loger, och parterren klappade häsderna, dä ändtligen den stackars kamraten tog sitt parti, giek löst på Eivira, och ruskade henne i armen, undi:r det kan med käftighet sade: Opp med dig, sömntuta! skäms du intet? — Den stackars Aktrisen öppnar härvid yrvaken på sina förtjusapode ögon, men springer i detsamma upp under utropet: elden är lös, och far af ut emellan kuliserna. Inom 5 minuter var salen tm, och ficktjufvarne hade bärvid ett godt kap. Lyckligtyi; var elden icke lös, utan aktrisen hade drömt detta och då heunes ögon vid uppvaknandet bländade; af skenet från rampen, ropat till af förskräckelse. Af å.kådarne svuro somliza; andra tyckte att de icke på linge haft elt så roligt spektakel. WESTERN SETT KATE LIT TRRIR STADS DANI UR TRES LG SSA TID fer SETT EEE NE