Aftonbladet – 19 september 1834, sida 3

En Amerikansk tidning omtalar följande i Charlestown passerade händelse: Ett rykte hade blifvit utspridt i staden och dess grannskap, att ett ungt fruntimer, som var intaget 1 elt dervarande kloster för att taga slöjan, hade blifvit inspärrad eller bortförd, på tillställning af inrättningens föreståndare, och icke kunde återfinna; af hennes vänner. Detta hade väckt en stor förtrytelse i Charlestown, och det lägre folket yttrade öppet afsigten, ait tända eld på klostret. Man trodde likväl icke på möjligheten af ett sådant förehafvande, förrän en afton mot kl. 10, då en stor folkhop satulades kriog ålostret och ropade lemna oss den figurens hufvud, förmodligen dermed åsyftande Abbedis ans. Den meddelade äfven de innebocnde sin afsigt, utstttande en viss tid för dem, att söka siv räddnivg. Klostret innehöll då 12 nunnor och 57 elever, af hvilka några voro belt unga. En af dessa omtalede, att vid första meddelandet af hopens beslut hade nästan alla nunnorna dånat och att de icte hade återkommit till medvetande al far ran, förrän förstörelsens härolder återkominit samt hotat? dem med, att blifva inbrända i klostret, om de icke skyadade sig undan. De olyckliga fruntimren drogo sig då till trädården, förande med sig sådane dyrbarheter och aker, som de kunde hinna hopsamla. För att påskynda deras flykt biefvo tjärtunaer sa! 2 da le vid VISOo garne samt pålända; och så snart byggnaden var öfvergifven, Instörtade de belägrande med brinnande bloss; sedan de rusat genom rummen, hvilka starkt upplystes af skenet, begagnade de sig i to på mer Mer än tjiga ställen itända gari så att byggnadens in iörst Omsrias vården, men drefvos cdiner och c ett Öösonblic Tas flyktiogarne i ändan ac pen bröt ssdan upp grafsoret na, men drog sig söra de dödas asaa. Antä och spruiorna ankommo sky de hindrades af den omgifvande folkskocken, som hafva uppgått till 4oo0 personer. Dessa sluicse sitt förehafsande förrän både kloste: byggnaden, kövellet, sen och träds smästarens byagnad blifvit förste De få ighe er, som nunnorna och eleverna räddat i trädgirdena återkastades i lågornag blott hvad de kunnat bära på sig, undgick försö.ingen. De flesta eleverna voro protestanter, som icke hade några anhörige 1 I och hviikas belägenhet således bief ganska bekymmersam. Den anblick skådeplatsen för denna förvillelse de efter erbj högst sorglig, då slägtingar och vänner länge förgäfves sökte efter de sina, ibland ruinerna; och vedergällningsväg bämna sig öfver denna beklagansvärda och ursinniga handling af en förvillad folkhop. Hvad som emellertid förefaller underligt d, beskrifves såsom man önskade blott, att Katolikerna icke måt!e i är, ait ingen underrättelse om den nunna, som miss!änkt; vara fö.svunnen, i de Amerikarska biaden förekommer. Tea rr On arAnvrera Mar 5 lan; bändaoc dar