Aftonbladet – 18 september 1834, sida 2

ses bindande. Hättast vore att Hr Dahlström, om han har nägon fordram ho. Landshöfd. af Wingård, får vid vederbörliga dom stolar deasamma utöka. Den föreslagna förklaringen äc så mycket mi: sitt ställe, som RR. St. aldrig kunna få rättighet alt änka annans egend.ms. Talaren yrkade afslag å den föreslagna un ; Hr Norman: Enligt t försomlade NHikets Ständers beslu! åligger det Landshöfdingen af Winzård, att inom viss tid styrka, det han godtgiort alla cnskilta fordringsägare och sålana verk, som cj stå under Bikets ! ders disposition. Detta vilkor har nu varande Banko-Utskott förbigått, churu det torde vara af stor vigt för Hr Dahlström. Hr IHelledaij var i hufvudsaken Hessle, Den föreslagna skrifvelsen ansåg talaren olämplig. Utskottet torde kommit till ett biltre . Tandshöfdingen af VWingård, huruvida han ville medgifva att en misskrifoing i denna del vid förra Riksdagen ägt rum. Hr Rubin ansåg Utskottets åtgärd att föreslå en underdånig skrifvelse i ämnet ej böra underkastas klander. Fö ra Rikets Ständers beslut är så tydligt, att det ej behöfver något förtydligande; men skrifvelsen kan ändå, såsom oskadlig, gerna qvarstå. af dl H Tile Hr Hessle: Det är likgiltigt, om förra Ril Ständer bortskänkt annans rätt celler icke. Derom är här cj fråga. Förklaringen är gifven på Hr Dahlströms framställning, a, och kan således ej ställas till Regeringen. Rättast hade varit, om Utskoltet sagt att Hr Dahlström ägde alti laga väg, cmot Hr Landshöfdingen af Vingård, utföra sin talan, och sedan vända sig till Rikets Ständer för att söka ersätllning för den förlust, förre Rikets Ständers beslut honom tillskyndat. Talaren visste ej under hvad form Regeringen skulle upplaga denna skrifvelse och fruktade att den kunde föranleda elt säkerhetsbref för Hr SVingård irån ersättningsskyldigheten af f. d. Biks-Diskonl-Verhets 2-3:delar af denna fordringspost. Betänkandet återremitterades. Uppå af Hr Holm derom gjord anmilan, be löt Ståndet, alt ifrån 40 Rdr bko till 66 2-3 Rdr samma mynt förhöja den månadtliga hyran för de af Ständt till hlubbligen het begagnade rum. B onde-Ståndets Plenum den 6 Sept. upptogs af val till Elektorer för att utsa Iustitie-Ombudsmannen och Tryckfrihetskomiten. Plenum den 8 September. OM SPÄRRNINGSANSTALTERNA MOT KOLERAN. Till öfverläggning förekom Adelns samt Pre toståndets inbjudning om en deputation till K. M., i ändamål att få spärrningsanstalterna upphäfna. And. Danielsson fr. Elfsborgs län utvecklade i ett skriftligt anförande de flera svårigheter, som skulle uppstå för det faltiga folket genom det hämmade varubyte, som spärrninga ne skulle åstadkomma, och visade, att, om de också skulle komma städerna till godo, så tjena de till intet för landsbygden, som omöjligen öfverallt kan späras. En mängd ledamöter hördes häruli instämma. Joh. Bengtssen fr. Wester-Norrlands län ansåg det vara en noggrant handhafd karantän, som, näst en högre makts vård, så länge bevarat Sverge från farsoten, då den rasade rundtomkring. Man bör i detta afscende göra allt hvad i menniskoförmåga står. Karantänen ålminstone lugnar sinnena. Talaren kunde för iegen del gilla inbjudningen, och framställde hvilket clände skulle uppkomma, dercst farsoten inträngde 1 de norra provinserna, der läkarnes distrikter äro 18 till 24 mil vidsträckta. De fleste riksdagsmännen från de norra länen instämde med Johan Bengtsson. Rutberg förenade sig med A. Daniclsson. Vice Talm. Jon Jonsson äfvenså, med tillägg, att det måtte vara hvarje provins obetaget att på egen bekostnad vidtaga de åtgärder till sjukdomens utestängande, hvilka dess innevånare finva lämpligee Tuve Månssen och Per Jönsson från Skåne, Ola Jeppsson från Blekinge och Hans Jansson fr. Elfborgs län likaledes. Anders Andersson fr. VWesterås län instämde med J. Bengtsson. Nils Månsson fr. Skåve förenade sig med Anders Daniclsson, men ville dock helst, alt frågan, utan någon deputation, öfverlemnades till K. M:ts afgörande. Ståndet fattade nu i förevarande ämne det beslut, som i N:o 208 af detta blad finnes intaget. Ytterligare förekom Lag-Utskoltets ul. (N:o 108), Om Förmyndarekamrar, jemte förslag till deraf följande ändring i Ärfda-Balken 22 kap. 1, 4 S5S. Anders Danielsson m. fi. ansågo Hr Cecderborghs i dess reservation gjorda förslag böra läggas till grund för det beslut, Ståndet i denna fråga gick att fatta. Ståndet beslöt, det Biksens Ständer böra genom underd. skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att förslag till Förmyndarekamrar må af dertill skicklige personer utarbetas, samt att samma förslag genom Konungens Befallningshafvande öfverlemnas till Rädstuguoch Häradsrätterna, med föreskrift att i vanlig ordning sammankalla städernas innevånare och deputerade från hvarje socken, för alt välja kommiterade till förslagets granskning, och att afgifva utlåtande om möjligheten och ändamålseniigheten af omförmälta ivrättningar, hvaröfver Rådstugurätierne samt Dombafvanderne på landet jemväl borde sina ytiranden aflemna; hvarefter, och sedan förslaget, jemte anmärkningarne dervid, undergålt Högsta Domstolens granskning, Riksens Ständer vid nästa riksdag torde få afvakta K. Mis nådiga proposition. Vidare föredrogs samma Utskotts bet. (N:o 109) om tillägg till Ärfda-Balken 23 Kap. 1, rörande förmyndares redeovisningsskyldighet, och blef bet. bifallet. — Derefter förekom samma Utskotts utl. (N:o 110) tll fölid af återremiss