Aftonbladet – 17 september 1834, sida 2

Ombudsmannens afgörande, hvilket syces oss) utgöra den mest förmildrande omständigheten af alla. Vi tro visserligen icke, att domaren kan eller bör undandraga sig att tillämpa en lag, äfven der straffet står utom all jemförelse till brottet, så vida detta sednare är bestämdt och tydligt begånget, emedan Frat justitia är den första och högsta regeln för ett samhälles bestånd. Men vi kunva icke skilja oss vid den tankan, att, om antingen af glömska, eller länge uraktlåten tillämpning, en sådan gammal barbarisk lag ännu qvarstår, så äger domajen en ökad både rättighet och förbinde!se, att uppsöka aila de skäl, som möjligen kunna tala för en mildare åsigt. Utan tvifsvel skulle också ingen domare draga i betänkande att följa derna regel, i fall fråga uppstod om tillämpning af den ännu för några år sedan gällande polis-förordningen, alt der, som försummade betala inrop på Stockholms auktionskammare , skulle straffas med gatulopp, eller den som slog ut orenligheter i rännstenarna stå i halsjern. Månne jemförelsen bärvid är opassande med en lag, som bjuder att för blotta uttryck straffas till lifvet, som annars endast mördaren förverkar, och en lag som icke i något annat Europeiskt land blifvit på sekler tillämpad. Om derföre alla de ofvannämda omständigheterna sammanläggas i mildhetens vågskål emot hvad som i de citerade uttrycken kan finnas förnärmande, så våga vi, för egen del, uan anspråk att inverka på andras omdöme, tro, att hvarken lagens, samhällets eller Majestätets helgad, hade något förlorat genom en frikännelse, sow, utan att finna sjelfva skrifsältet oklanderligt, likväl, i betraktande mera af syftningen än af framställningssättet, icke hade ansett den förras smädliga egenskap nog bestämd, för att derpå tillämpa ett ansvar, för hvilket Nåden i alla fall funnits böra sjelfmant träda emellan. Någon granskning eller vederläggning af Ir JustitieRådes Stråles, uti dess särskilta votum, anställda undersökning, huruvida rättigheten att hos JustitieO mbudsmannen göra framställning derom, att regeringsåtgärder kunde vara mot grundlagen stridande, är i våra lagar afsedd, anse vi fullkoroligt öfverflödig, enär denra fråga tillräckligt besvaras af grundlagen, som tillåter erskilte att yltra sig öfver styrelseåtgärder, hvilket Hr Jas Rådet dessutom uti en skrift i gårdagens Alleh, medgifvit, och sådana yttranden hvarken kunna blifva mer eller mindre otillåtliga än deras innehåll i öfrigt föranleder, derföre att de ställas till JustitieOmbudsmannen, än om de ställas till allmänheten. FR AAA RAATREAR mm