KE nt At RR AA rn nr S:te år på bestämd tid, hvilken Utså.ttet utsart på första helgfria dag i Oktober månad. Grefve Frölich, som önskade, att Utskottet hade s-mmanslagit frågorna om lagtima och urtima Riksdagar, föreslog ett amendement uti detta förslag, mnemligen att i stället för hvart S5:te skulle bestämmas hvart 3:dje år. Hr Giefven motiverade detta sitt förslag grundigt och öfvertygande. De långa intervallerne emellan Riksdagarne göra det nu omöjligt, att med uppmärksamhet följa de allmänna ärenderne, Med Piksdagar hvart 3:dje år skulle äfven erhållas deo ekonomiska förmån, att de skulle betydligt förkortas, Statsrevisionerne emellan Riksdagarne ej behöfvas, utan kbuana af Riksens Ständer genom deras StatsUtskoit under Riksdagarne förrättas, m. m. Emot detta amendement uppträdde Frih, Cederström Jac, hvilsen tycktes önska Riksdags-intervallernes utsträckande så långt som möjligt, och ansåg de 5 iren böra räknas ifrån den ena Riksdagens slut till den ardras början. Friberren bestred alla de fördelar af det minskade mellan :kof, Grefve F:ölich anfört. Revisions-arbe!et skulle ej af Rikets Ständer, kunna medhinnas; Riksdagarve ej förkortas, m. m, Man skulle endast genom denna förändring komma till ökade kostnoader. Dessutom giorde Friherren åtskilliga anmärknisgar emot Utskoitets redaktion af Grundlagsparagrafen. U:skottet hade newl. föreslagit, att uti hvarje Riksdagsbeslut borde Riksdagskallelsen till nästa Riksmöle införas, Detta ogillade Friherren såsom aldeles oformligt och öfrverflödigt; då grundlagen bestämde dagen, behöfde den j bestäromsas af Stärderna. För att åstadkomma redaktionsförändring harutinnan, yrkade Frihertren åters emiss. Gretve v. Fersen, IH. instämde 1 samma åsigter som Grefve Frölich. Riksdagarne skulle ej blifva så långa, ej så betungande för landet. Representanterne skulle ej uttröttas, och sålunda bättre sköta sitt riksdigsmannakail. Hr Grefven ansåg det derjemte mindre behöflet, isyanerhet med en förkortad tidrymd emellan riksdagarne, att göra den fina distinktion Utskottet gjort emellan iagtima och urtima riksdagar, hvilka senare efter förändringen troligen skulle försvinna. Frih. Ehrenborg besvarade Grefve Fiölichs anmärkning emot Utskoitet, som ej sammanslagit frågan om lagtima och urtima Riksdag. Man hade irom Utskoltet förmodat, att några ville bifalla förslaget om de lagtima Riksdagarnes återkommande på bestämd tid, men ej Utskottets förslag i derpå följande betänkande om urtima riksdagarne. Då grundlagen biuder att ett betänkande i sin helhet måste bifallas eller förkastas, så hade Utskottet trott sig handia rättast, då det behandlat frågorna hvar för sig. Friherren tillkännagaf, att han varit af olika tanke med Utskottets majoritet, och önskade riksdagarnes återkommande hvart 3dje år; men hade ej låtit sin reservation åtfölja betänkandet, då han hade tillfälle alt yttra sin tanka inom Ståndet. I likhet med Grefse Frölich trodde han, att statsrevisionerne, som ej voro afsedde i 1809 års grundlag, kunde försvinna, och granskningen mera ändamålsenligt företasas af Stats-Utskottet, hvilket genom Hofkanslern borde kunna uppkalla de personer, emot hvilka enmärkningar kurde göras, och förklaringar af desse genast afgifvas. Genom tätare Riksdagar blifva Riksdagsmännen mer bekanta med göromåten, och Riksdagarne skulle derigenom betydligt förkortas. Rörande den af Hr Frih. Cederström anmärkte Riksdagskallelse, så hade Utskottet bibehållit detta lagstadgande, dels för att skarpt utmärka skilnaden emellan lagtima Riksdag, till hvilken Riksens Ständer kalla, cc3 urtima, till hvilken Konungen kallar, dels emedan Svenska folket ämu torde behöfra väckelsen att hvart 5:te år påminnas om dess medborgerliga pligt. — IGrefve Horn önskade äfven, att frågan om lagtima och u:tima Riksdagar bade blifvit hebardlad i sammacnhanrg, samt ansåg de uppgifne metiverne för R ksdagsinterva!lernes förkortande tillräckligt talande. Skulle en dylik förändring föranleda ökade kostnader, så trodde Hr Grefven, att dessa ej borde komma i beräkning, om lagstiftnirgen kunde åstadkomma något godt. Den derigerom vunna kontinuiteten skulle i hög grad förkorta Riksdagarne, motionsraseriet skulle minskas m. m. Hr Grefven ansåg Riksdagar hvartanrat år vara Cet rättaste, men ville ej yrka det, emedar. han trodde alt opinionerne ej vore mogna dertill. — Frih. Boije L. ansåg Riksdagars hållande hvart tredje år vara nyttigt både för Regeringen och representationen; men trodde dock att revisionerne detta oaktedt borde årligen forteå. äfvensom att urtima