Aftonbladet – 15 september 1834, sida 3

j MATE OMM Utdrag af et bref från Fjärås Pastorat i Norra Halland. Eländet här på orten är obeskrifligt. Mest härjar sjukdomen bland torpare och backstugusittare, hvilka, inpackade med en talrik familj i kylffen, som mera likna svinhus än menniskoboningar, nästan icke äga annat ån några omogna, oftast kalla och surnade potates, till sjukmat. Bröd saknas till och med af de mera bemedlade bönderna, alldenstund qvarnarne, med afseende på den starka torkan, stått stilla under sommaren och nu ei vilja emottaga mäld från de snuttade eller för smitta misstänkta byarna. Penningebristen är stor, då Fjäråshoerne, som till större delen genom linneväfnad finna sin bergning, med afseende på HLarsmesse-marknadens inhibering, antingen ej fått sälja sina lärfter, eller måst sälja dem till uppköpare från Marks Härad till vanpris, och jemväl af fruktan för den i Göteborg rasande epidemien ej kunnat torgföra och realisera sina magra tegars och ladugårdars obetydliga afkastning. Jemmer öfver förestående utmätningar hör till dagens lösen. O! alt våra frikostiga Riksdagsmän ändå vore ögonvittnen till allmogens elände; — de skulle säkert ej mer så känslolöst kunna lägga nya bördor på sina dignande bröders skuldror! Osnyggheten, fyllerict och tanklösheten hafva på ett rysligt sätt befrämjat farsotens härjningar. Hvad förstånd skall man ock väl med skäl kunna vänta sig af en okunnig, oupplyst allmoge, då en Kronobetjent, Länsman Samuelsson, vid underrättelsen om kolerans utbrott i Torpa, genast lät igenspika huset, der 5 eller 6 sjuka, utan vidare tillsyn och förnödenheter, befunno sig? — — Sjukvärd tryter, då nästan hvar och en af den ckultiverade massan, just med ett äkta Kains-sinne tyckes fråga: skall jag taga vara på min broder ? — Att förebrå allmogen denna känslolöshet vore orättvist, ty den skulle med skäl kunna genmäla: äro ej Höga I ederbörande lika bekymmerslösa om oss, hvars mödors honung de frossa? Anse de oss ej såsom oskäliga arbetsdjur, hvilka stå under utmätningslagarna , liksom oxen under piskan? Hvad göra de vil för att befordra vår upplysning , vår trefnad och belåtenhet? Hvad göra vil mingden af våra dyrlönta prester för oss? Alla frukta döden, hvilken fruktan, stegrad af en fasansfull ängslan för evigheten, som sväfvar för en svag allmoge i hela den ryslighet, hvarmed ett Thordönsonskst fantasispel eler skrymteri vetat framställa ett komiande, för menskliga kunskaper och forskningar alltid omslöjadt tillstånd i och på andra sidan grafven, ökar naturligtvis rCeceptiviteten för sjukdomen, som tilltager. Läkarevård har i det närmaste trutit, då ingen mer Medikus varit att tillgå från gränsskilnaden nerrom Lindome ända till Warberg, än den i Kongsbacka stationerade Provincialläkaren för Norra Halland, Doktor Bergman, hvilken med outtröttligt nit varit i full verksamhet, snart sag it både dag och natt, så alt hans fysik svigtat under de utomordentliga ansträngningarne, och man har på orten hugfälts af farhåga att i honom förlora en för skicklighet och humanitet lika högaktad och afhållen tjensteman. Landshöfdinge-Embetet har lofvat Lbitsända en läkare för detta och när