Aftonbladet – 13 september 1834, sida 1

TA a Kan ar a TR nn va eller deras här vistande Riksdagsmän, hvilka derom kunde göra underdånig ansökning. De orter åter, hvilka icke ansågo bränvinsbränningens inställande för så lämplig, borde undgå fö:budet. Att säden stiger i bredd med bränvivet är desto nödigare , som det är jordb:uket, hvilket droger tyngsta bördan af skatter och utskylder. — I s mma anda talade en mängd af Stårdets Ledamöter. — Ola Jeppssons motion biträddes deremot af Göran Jonasson och Haurlin fiån Småland, Tufve Månsson, Per Nilsson , Jöns Jönsson, Per Jönsson och And. Nilsson från Skåne, samtlige Blekingsboerne och Peter Persson från Kalmar Län, — Nils Månsson från Skåne ville, för att ej utdraga distussionen , den der i fråga om biänvinsbränningen merendels urartar till anseolg vidlyftighet, endast anmärka, det han ansåg vissa individer åsyfta inskränkuing i tillverkningstiden, endast för att under kort tid, mede!s: natt och dag forcerad bränninz, kunna åstadkomma en stor qvanlitet, hvi ken sedan, i anseende till det allmänna förbudet , kan afyttras till desto högre pris. Två särskilta intress:r, det enskilta och det allmänna, äro Lär i strid. Det förra äv, Gudi bättre! tå ofta ett gift för det senare. Jag kan icke bf aila det ifråaavarande förbudet, ej ens för de orter der miss äxt inträffat, ty desra kunna, om bränvinsbrännving är dem t låten, dertil! envända den skadadeoch omogna säd, hviken ej är tjenlig till födoimne. Hans Jansson från Elfsborgs län förklarade sig instämma Nils Måpssons yttrande. Talaren ansåg först och främst olämpligt att begära några särskilta stadganden i fråga om bränvinsbränningen, innag Ständernas bibandling i detta ämne kommit till något :esultat; och för det andra har K. M. rät ett, efter det Han från sina Befalloingshafvande inhämtat unsderrättelse om årsväxten i riket, utfärda partiella förbud, der han i våder sådant aktar oödigt. Hved Norrlands invånare beträffar, trodde talaren, att, om de innevarande år fått bättre skörd, än vanligt, lära de väl blifva vise af skad:n, och icke, medelst för högt dr fven bränvinsbränning, bortslösa den erö.a, hvars värde föregående årens brist och elände br hafva L.rt dem att skatta. Talaren ansåg ej rättsenligt att medverka till något allmänt förbud, hvilket endast skulle ber:da den ene vinst på den andras bekosinvad. Dylika framställningar, förmen!te han, härleda siz ofa från det enskiltia intresset. Emellertid må motionen remitteras, åtföljd af Ståndets yttrade opinion i frågar. O. Jeppsson ansåg de I hans motion upptagna skäl cj vara tillräckligen vederlagde. Han kunde vj annat än vidblifva sitt påstående, det årsväxten tr så litet gynnand-, at, om icke någon författning inskrärker bränvin:bränningenr, utan den får obebindrad fortgå från denna månads början till midsommar nästa år, uppkommer o!vifvelaktigt brist på sid för den fattige. Talaren ville då icke hafva på sitt samaiete den nöd ech det elände, som deraf blifver en följd. Han hade ingenting att invända mot partiella förbud. Hans motion vore visst ej föran!edd af begär efter enskilt vinning. Mot:onen remitterades till Ekonomi U:skottet.