Aftonbladet – 10 september 1834, sida 2

— -—-se KA 2 0 0 ————— SA —— LV OM NÖDVÄNDIGHETEN ATT INSTÄLLA . BRÄNVINS-BRÄNNINGEN. Våra Läsare hafva af nigra föregående anmärkningar i detta bl.d funnit, att vi betviflat riktigheten af de slutsatser, hrarigerom Dagl. Allehanda, uti en Artikel under ofvanstående rubrik, sökt ådagalä.ga, att Regeringen borde ånyo beträda förbudsban.n i denna del af jordbruksnäringen. De hafva äfven till stö sta delen säkert erfarit de skäl, som Daegl. A!lleh. sedan utvecklat för dess benägenhet, att medgifva åt Begerirgen sådane undantagsförfattningars godtyckliza utfärdande, likasom de moiver, hvilka föranrledt oss, att i afseende på principen bestrida en sidan rättighet. Emellertid , äfven med afseende på de särskilta förhållander, som derna gång äro i fråga, maktuöf ningens rättsenliv het, och då Riks. Ständers mesing i detta fall, till följd af enskilt motioner, snart läver vara I fråga att framhkal.s, sisom et ökadt skäl till biänvinsförlud, synes nu ratta tiden vara, att fästa ex allmännare uppmärksamhet derpå. Brännvin: bränningen ir, som man vet, ho; oss en landtmanna-näriog. Pess produkt må vara skadlig e!ler gagvelig, så är den I kväl en säljbar, i handel och vandel allmän vara, hvarem afharvdlirgar uppgöras, ja i hvilken till och med köpeskillingar för egendomshandel, arrenden m. m. ofta utstä las. Man kan nästan med visshet siga, att numera en större andel af alla omsättnirgar från en hand till en anpan finnes böroende af bränvinspriserne,än af spanimålens , och alt, näst pen: ingen , spelar bränvinet största 10llen i vär inrikes handel. Häraf inses lätt, att de cmständigheter, som verka på b änvinspriserna, måste vara af högsa vigt för allmänva rörelsen, och att deras beroende af godtycket är och för blifver en oklok, tillolyekor ech missnöje ledande Jagstiftningsårgärd. Vid Riksdagen år 1919 höjde sig också en allmän opinion deiemot inom R. St, och i Bevillnings-förordningen intogos vissa sladgande, om biodrade Regeringen att utan högsta nöd och allmiin mi:sväxt företaga något bränvinsförbud. På, såsom nu, var det allmänt bekant, alt på vissa all stora lager af bräsvin lågo inne och väntade, och att blott Ständernas medegifvande behöfdes, för att förskoffi betydliga vinster åt en bop spekulanter , på den stora massan af handiandes bekostnad. Sedan det vid se are Ritodagar lyckats att få en vidstrsektare makt i detta fall öfverlemnad åt Styrelsen, såg ran äfven ct af allmärheten oförutsedda brävvinsförbudet år 19315 SOM störtade så många enskilte i olycka och förluster, 1 synnerhet r:ktarde vågra stora börsspekulanter 1 sufvudstaden. Vi tro kvarpt, attnågon kan Önska se detta ännu en gång förnyas. Litom oss uu tillse, hvilka slutsatser som böra d:ag s af årsväxter, och några andra derat beroende omständigheter. i NR Dag!. Aileh. anser ett förbud nödvändigt, de före att i en del af Blekinee, Smålend och Westergötland blifvit missväxt på vårsäds skörden j allmän het är medelmåltl!! och potetesvixlen skall vera sämre än i mannamisne.? Allehanda resonerar sa? att ela skola biränra allt hvad brännas kan, emedan bränviret måste blifva dyrt, då tillgång på sid och potates är knapp; och grundar på sin hypotes en uppställning af grundsatser hvaribiand Svenska folkets sed att Iefyva för dagen imager ett icke obetydligt rum. Dagl. Alleh. tror, att ofantliga förråder sf bränvin fionas,? samt alt dess bruk bör Plämmas,? hvatill bränvinets fördyrande? är det föreslegna medlet. Om nu sparmålsprisen öfver hufvud i Riket icke gifva någon anledning ill fiuktan, att betydligare missväxt ägt rum; om det. är en allmänt färd hbushållssak, att, när spannmälspri